Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska allmogens jakt, af Nils Keyland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera tillfälligt storkap i fångstväg, som kommer en att mindre
betvifla de öfverspända historierna från fordom. Detta inträffade
vintern 1902—1903. »En bonde därstädes», säger han, »kunde vid
sin första vittjning hemföra 38 tjädrar, 8 orrar och 3 harar, fyllande
hela golfvet i hans stuga». En arbetare erhöll på en gång 18 tjädrar
o. s. v. (jmfr Jägareförbundets nya tidskrift för 1903, sid. 131).
Under äldre tider torde sådana fångster ej ha varit sällsynta;
för närvarande måste, såsom förf. anger, händelsen tillskrifvas en
tillfällig rusning af fågeln, en sådan som ej ofta inträffar.
Med tiden har ifrågavarande jakt visserligen förlorat sin
betydelse som näring; den idkas likväl ännu af skyttar och fångstmän
litet hvarstans ute i bygderna, helst där själfägande bönder
disponera skogarna fritt för slik handtering. Dock gäller det numera på
grund af de olika djurslagens successiva förminskande i nämnvärd
grad endast jakt på hare och fågel eller en och annan rofdjurssort,
som frestar skogmannen för skottpenningarnas skull.
I nordvästra Värmland, där tillgången på sådant vildt änun är
jämförelsevis rik, skall en fångstman, som har 100 à 150 snaror
utsatta, under medelmåttigt goda fågelår kunna beräkna 20 à 30 skott,
motsvarande ungefär så många kronor i pengar. Men fångstlyckan
är oberäknelig och ytterst beroende på den olika tillgången på vildt
under olika år. Somliga år kanske han får 50 skott, andra ej mer
än 10. [1] Hvad här sagts om fångst gäller äfven skytte. Det ena
som det andra kräfver stor tidsspillan; och skall jägaren under
sådana förhållanden kunna tänkas ha någon valuta för sitt arbete, då
måste denna ovillkorligen mätas med det nöje, som hans handtering
skänker honom.
Af jaktstatistiken framgår, att under åren 1827—1870 dödades
i Sveriges mellersta och nordligaste delar 4,685 björnar, hvilken
summa emellertid uttrycker ett minimum, då uppgifter nämligen
saknas för flera år, och då naturligtvis ett mycket stort antal dödade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
