Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska allmogens jakt, af Nils Keyland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållanden, hvarunder den uppstått och utvecklats. Endast mot en
bakgrund af den natur, sorn återspeglas i djurlifvet, urmänniskans
lefnadsvilkor och deras inbördes förhållande, får den sin rätta
belysning.
På det att förhållandet mellan natur och kultur, hvilka alltid
stå i en så innerlig växelverkan, må i hvarje punkt bli åskådligast
möjligt belyst, är utan tvifvel riktigast att så att säga inom en
ram låta hopföra alla de skildringar, som afse jakt och fångst af
samma djurslag. Som denna indelningsgrund ej här, utan först i
en vidsträcktare behandling af det historiska materialet kan
ifrågasättas, vilja vi t. v. åtnöja oss med att i fråga om redskap endast
skärskåda några vissa typiska klasser eller grupper, hvilkas arter
till följd af principiell gemensamhet beträffande konstruktionen
erhållit i praktiken samma benämningar, ehuru använda för fångst
af skilda villebråd.
Gropar, som omnämnas redan i de äldsta urkunderna, danades
i likhet med öfriga fångstinrättningar efter arten af det afsedda
bytet, alltså varierande i fråga om storlek, gillring och öfriga
säkerhetsanordningar. Från de största bland dem, älggroparna,
hvilka borde vara ända till 18 fot i hvarje riktning, ha vi hela
raden ned till de blygsamma hargroparna, som helt provisoriskt
uppskottades i snödrifvorna. Gropar hafva användts för fångst af
samtliga rofdjur. För björn, varg, räf och järf bonades de vanligen
inuti med plankvirke, för klodjur, d. v. s. loar, däremot ofta med
rund sten; för älg, ren eller därmed besläktadt villebråd, ansågs
däremot ingen inre fodring behöfllg. Gropar hafva dessutom
användts, såsom nämndt, för harar; vidare för hermelin, igelkott och
roffåglar. På den med någon svag betäckning försedda
öppningen placerades ett bete i ändamål att locka djuret till att
beträda försåtet.
Gårdar bestodo vanligtvis af höga och vidsträckta, inåtlutande
inhägnader, inom hvilkas område de lystna djuren lockades genom
utlagd åtel. Där, utan möjlighet att komma ut, blefvo dessa genom
högst olika anordningar fångade eller dödade, antingen medelst
gropar, anlagda vid försåtliga smyghål, eller medelst grofva nät,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
