Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hornborga by i Västergötland före år 1860, af Jesper Svedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjölk. Om lördagarna åts däremot denna gröt till middagen, och
aftonmåltiden bestod af korngrynsgröt och smörgås.
En vanlig dränglön var 18 à 20 riksdaler jämte 3 riksdaler i
städja, linneväf till två skjortor jämte tråd, 2 # ull, ett par stöflar
och 2 par skor. Piglönen var 8 à 10 riksdaler jämte 1 riksdaler
banko i städja, 1 # ull, väf till två linnen, ett par kängor och ett
eller 2 par skor.
Hvardagsdräkten utgjordes af jacka med mycket stora ficklock
öfver fickor till förvaring af tobak och pipa, ty det rökades mycket
den tiden. Tobak odlades af hvarje byaman, men det rökades äfven
en hel del s. k. »Wallehärs blader». De alltid hvita kortbyxorna
voro af hemväfd vadmal med knäspännen; strumporna voro grofva,
s. k. sockor, och skorna likaså samt försedda med mycket stora
blanka spännen. Hufvudbonaden var en toppig s. k. »tofvahatt».
Helgdagarna begagnades långrock, som räckte litet nedanför knät,
vanligen af mörkt tyg.
Kvinnfolken begagnade pelskjortel och skinntröja, men kjortel
af mörkt tyg om helgdagarna.
För att skydda kreaturen mot sådana olyckor som att falla ned
i den förbiflytande ån, för att bevara dem från sjukdom eller att
»gå emot» något ondt hopkallades byamännen på det ställe, som
kallas Hallagapet. Där hopsamlades en stor rishög. En lång
granstång gneds hastigt mot en torr granplanka, tills den fattade eld.
Med denna antändes rishögen, och hvarje kreatur framleddes för att
inandas röken, som den tiden var ett säkert preservativ mot
ofvannämnda olyckor. Man kallade detta »nödeld». Tillställningen
afslutades med kalas och dans, där det söps väldiga, och vanligen
uppstod slagsmål.
Före 1858 års skifte lågo gårdarna mycket tätt sammanbyggda,
ofta nog voro flere hus byggda under ett gemensamt tak. Helt
naturligt råkades därför både unga och gamla dageligen, och kalas,
lekar och dans förekom därför mycket oftare än nu förtiden. Unga och
gamla dansade de då brukliga och mycket omtyckta: »Klappingen»,
»Hallingen», »Sålingen» och »Titt ut». Men mest omtyckt af alla var
den s. k. »Klotleken». Jag vill därför särskildt beskrifva densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
