- Project Runeberg -  Fataburen / 1906 /
81

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsseder på Gottland, af Nils Lithberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de kallades. Sådana betsel användas för öfrigt ännu i dag här och
där på ön.

Ungmansdrängarna stiga in i brudhuset och få »ti bästar» samt
upplysas samtidigt om hvilka, som skola bjudas. Så börjar färden.
Med sina stora »smällsvejpar», som skola hafva röda skaft, stundom
omvirade med hvita skinnremsor, samt en lång hvit lädersnärt,
ytterst försedda med ett hampsnöre till smäll, gifva de nu ett par
väldiga klatschar. Så bär det ut genom gatgrinden en åt hvart
håll, hvarvid brudens marskalk alltid först rider till prästgården.
Bröllopsbjudaren igenkännes alltid på de täta pisksmällarna. Han
spränger fram på sin ystra springare i vild fart; när han möter
någon, smäller han med piskan; när han far förbi ett hus, smäller
han med piskan; när han kommer i gård för att »främme sitt
ärende
», smäller han. När han far likaså; när han rider ensam på
skogen, smäller han äfven — för att bryta den enformiga tystnaden.
Det hela ger intryck af ung, spänstig kraft, af glädje och eld och
lif — sådant det just anstår den fest han förbereder.[1]

När nu bröllopsbjudaren kommit i gård och stigit af hästen,
dammar han först af sina stöflar med en för ändamålet medhafd
papperslapp eller med näsduken, om han håller sig med sådan, så
frågar han om värdfolket är hemma. Han stiger sedan in i
stugan och slår dem i hand, som han skall bjuda. Går sedan och
ställer sig vid dörren samt uppläser sin läxa af t. ex. följande
lydelse:

»Frid och glädje vare öfver detta hedervärda hus!

Ifrån första skapelsen allt intill nu har Gud haft höga och visa
afsikter med människan, hvilket daglig erfarenhet bevittnar. Han


[1] Utom anhöriga bjudas naturligtvis de närmaste grannarna. För detta ändamål
är socknen indelad i ett visst antal bidlag eller budlag. Ett bidlag består af ett större
eller mindre antal gårdar i socknen, hvilka sinsemellan hafva skyldighet att bjuda
hvarandra, men utom bidlaget har man inga skyldigheter. Bidlaget utgör äfven på
annat sätt en gemenskap t. ex. vid ystningen (se ofvan) och motsvarar möjligen äldre
byalag eller byar. Som exempel på bidlag kan nämnas Valls socken, som delas i två
bidlag, det ena väster om kyrkan, Västa-Vallar, det andra öster om kyrkan,
Austa-Vallar. Eksta socken delas först i Kyrkbyn och Aikstvästre. I kyrkbyn äro tre
bidlag, bestående hvardera af tre gårdar 1) Qvie, Sigers och Lärdarfve, 2) Uggårds,
Grymlings och Lillgårds, 3) Mellings, Rundarfve och Stjärnarfve; i Västre äro bidlagen sex.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1906/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free