Fataburen / 1906 / 116 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska allmogens jakt, af Nils Keyland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid bottnen af åmynningar, där ranunculus växer, hafva t. ex. i
Lappland förekommit för fångst af änder; för lommar och flera
andra sjöfåglar har användts fisk som bete. I snaror uppgillrade efter
stränderna hafva i nämnda landskap vildgäss blifvit fångade.
Sjöfågelrefvar med påsatta tagelsnaror omnämnas af Linné. Orrbännen,
d. v. s. ett slags donor med vickinrättning, hafva brukats i landets
nordligare trakter. Bännet, som består af en i toppen af ett högt
träd vågrätt ställd käpp, är i hvardera änden försedd med en båge
och snara. Vid fågelns försök att genom denna nå betet vickar
käppen till och snaran åtdrages.

Fig. 6. Björnsnara, rekonstruktion.

Fig 7. Detalj från fig. 6.

De i fråga om grofleken ytterst varierande snarorna, hafva
förfärdigats af mångahanda material, hud, senor, hampa eller lin, tagel,
mässingtråd, o. s. v.

Tanor (sing. tana), räfgafflar, räfklipor, räftänger, räfstubbar,
hvilka benämningar beteckna samma inrättningar, bestå af till
gafflar formade bräder eller stubbar af räfvens räckhöjd, fästa i
jorden [1] och öfverst försedda med ett lockbete. Vid försök att nå
detta hoppar räfven upp, läggande frambenen i de med skarpa kanter
försedda skårorna, och fastnar där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>