Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska allmogens jakt, af Nils Keyland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krokar af järn eller ben med bete och en vipp (krokigt böjd
trädstam), afsedd att hissa i luften det nappande bytet, hafva i
Lappland brukats för fångst af varg, järf och räf. För säl har
man begagnat krokar, fästade antingen vid kanterna af s. k.
hvilostenar, hvarpå djuret plägar krypa upp, eller på konstgjorda
sådana af trä, försedda med en mekanism, som vid det uppkrupna
djurets försök att lämna flotten uppresa en rad af krokar. För
kråkor och skator plägar användas vanlig metdoning med tarmar
som bete.
Angeljärn med hullingar, hvilka vid betets vidrörande spärra ut
sig och fastna i svalget, hafva brukats för fångst af rofdjur.
Björnhandskar af läder eller järn, öfversållade med små
järnkrokar eller döljande någon inre utfällbar mekanism med hullingar,
hafva i Jämtland och Härjedalen begagnats att köra i gapet på
björnen.
Nät af högst olika groflek hafva nyttjats för fångst af de flesta
jaktbara djur, björn och varg (vid gårdar och skallplatser), räf (vid
gryt, holmar och näs), (tillfälligtvis) lodjur, utter (i vatten framför
gömställen), gräfling (vid lyor), säl (omkring kut- eller hvilostenar),
hare (vid pass, grindöppningar och hål), bäfver (i älfvar och bäckar
nära huset); hökar, falkar, örnar, ugglor, ufvar, kråkor o. s. v. (i
närheten af boet), tjäder, orre och järpe (vid lämpliga håll i skogen),
ripor (i fjälltrakter), morkulla (på trakter där denna brukar slå sig
ned under höstflyttningen), ängsknarre (å fält); svan (på stränder),
gäss (i vass), änder (i vass), knipor och alfoglar (vid sträck mellan
holmar); grisslor (tillfälligtvis i fisknät); dufvor (på platser där
dessa söka födoämnen); trastar, lärkor (på åkerfält), sparfvar (i
dörröppningar) o. s. v. I de flesta fall fordras särskilda
anordningar att drifva eller locka djuren på nätet, hvilket kan ske med
hund, lämpligt bete, lockpipa eller bulvan. Af nätgarn finnas
flerehanda typer, såsom ståndnät, hvilka uppfästas i lodrätt ställning
(till dem räknas sjöfågelnät, lärkstötnät, tjädernät, sälnät); täcknät,
hvarmed det djur, som skall fångas, öfvertäckes (räfnät med kulor,
tirass, lärktäcknät); sticknät, tredubbla, vertikalt ställda på ett
afstånd från hvarandra af ett par meter; säcknät, som äro bundna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
