Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska allmogens jakt, af Nils Keyland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller fiender. I fråga om ädlare fåglar är det därvidlag bulvanens
artlikhet som lockat, i fråga om roffåglar snarare motsatsen.
Vettar äro ett slags bulvaner, hvilka, fästa på ett bräde,
utsatts på vattnet att tjänstgöra vid sjöfågeljakt.
Bland skrämmande föremål märkas jaktlappar af buldan eller
groft lärft, försedda med olika, i svart och rödt målade figurer.
Lapparna, som förvarades i buntar om 45 i hvarje, upphängdes vid
skallgång [1] på linor mellan träden i ändamål att hindra djuren från
att lämna skallområdet. Ett annat slags skrämtyg tillverkades af
fågelfjädrar, som bundos parvis utefter 300 fot långa snören.
Sommartid användes hvita, vintertid svarta fjädrar. Äfven hafva
brukats späntade granspånor, eller, i brist på annat,
papperslappar, upphängda på linorna. Skrämmande jakttyg användes redan på
1600-talet af lapparna vid renskall.
Harskramlor nyttjas mest för att skrämma upp harar, som »sitta
hårdt.»
Med lurar och bockhorn har man skrämt bort vargarna. Till
jaktföremålen må äfven räknas lyktor af trä eller bleck, använda
vid spårning inom jaktplats, samt vid fångst; vidare sälkikare af
olika modeller.
Om de gamla jägarnes beundransvärda förmåga att handtera
sina skjutgevär torde väl något öfverdrifna föreställningar ha varit
rådande. Det berättas t. ex., hur de förmått att klyfva blykulan
mot en knifsegg i jämnvägande hälfter, hur de med densamma
kunnat snoppa ljus, bortskjuta runstycken från fingrarna på hvarandra,
pipan ur munnen o. s. v. Men att de under ständig utöfning af ett
aktadt yrke skulle förvärfva sig en säkerhet i öga och hand, som
ej är möjlig under nuvarande förhållanden, är ju i alla fall helt
naturligt. Till någon rättvis uppskattning af allmogens säregna
skjutkonst, hvilken ständigt utöfvats med sämre medel och som i
stort ej varit anlagd på bravur utan fastmer på uppnåendet af
möjligast praktiska resultat, synes den förnämare jaktvännen aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
