Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i Finnsägnen och besläktade byggmästarsägner af C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I FINNSÄGNEN OCH BESLÄKTADE BYGGMÄSTARSÄGNER. 75
Weibulls försök att ur kroppsställning och uttryck få fram något
stöd för sin teori måste i alla händelser anses misslyckadt. Dels är
t/
bilden nämligen af en så primitiv natur, att man ej gärna kan vänta
att där finna något uttryck alls, dels är ansiktet - antagligen på
Gustaf IILs tid - så grundligt söndermejsladt, att det omöjligt kan
vara tal om något »redan stelnande ansiktsuttryck». Utgår man frän
bildernas primitiva natur, kan man ej heller inlägga någon
betydelse i att »jättekvinnan» vänder sig om, hvilket ju Finn också gör.
Den primitive konstnären vill, liksom barnet som ritar gubbar på
sin griffeltafla, framför allt ha ansiktet synbart. Men det hade ej
gått bra, om det skulle vändts in mot pelaren, och därför har det
måst vändas utåt. Någon dvärgaktighet kan man, som förut
påpekats, knappast tala om hos kvinnobilden. Både »dvärgaktigheten»
och »den stretande hållningen» kan emellertid bero på det naiva
framställningssättet, kanske i förening med en sådan form på
ämnesblocket, att en annan ställning och storlek ej kunnat åstadkommas.
Trots de här anförda invändningarna är det likväl klart, att
konstnären kan med full afsikt ha gett kvinnobilden dess
egendomliga hållning. Men att han velat framställa kvinnan som
nedbrytande torde utan vidare kunna anses uteslutet: icke sjunker man
ned på huk, om man vill rycka ned ett högt upprättstående
föremål! Och dessutom har hon ej stöd för fötterna, hvilket i så fall
vore nödvändigt. Snarare söker hon klamra sig fast vid pelaren.
Den af Weibull omnämnda Gråmanstorps-funten talar
ytterligare mot antagandet, att »gumman Finn» föreställer en jättekvinna.
På denna fant finnes utom en del andra bilder en liten figur, som
slående påminner om gumman Finn. Samma ställning vid en
pelare, samma bälte och klädedräkt för öfrigt, med barnet som ligger
mellan pelaren och figurens hals och som håller sig fast i håret.
All sannolikhet talar för, att det är en nästan samtidig kopia
efter bilden i kryptan. Men en viktig skillnad förefinnes: bilden på
funten har skägg och föreställer alltså en man. Den kan då ej,
som Weibull säger, vara »sådan tiden tänkte sig jättekvinnan».
Dr Rydbeck stannar ej vid att kritisera utan framställer också
en egen teori. Enligt denna skulle bilderna föreställa en byggmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
