Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ge vid handen, iakttages åtminstone numera ej alltid denna
regel.
Nils Nilsson i Bjurbäcken, Mangskog (född i Västra Emtervik,
grannsocken till Mangskog)[1] har egenhändigt förfärdigat det i
fig. 30 åskådliggjorda originalet, som nu finnes förvaradt i Nordiska
Museets samlingar, och upplyst oss om - bland annat – att
halmmaterialet därtill utsorterades efter skärningens slut ur den mäjade
grödan hur som hälst, och att det var den. sista nek som bands i
skåranden. De flätade buktningarna på sidorna kallas uddar, och
som vi se har åstadkommandet af dessa kraft ett tredje band.
Uddarna målades ibland gröna.
För de två sista löktneckerna i serien, fig. 31, 32, hvilka
likaledes förvaras i Nordiska Museet, är Inga Maria Nilsdotter i
Bjurbäcken, Mangskog, mästare. De bestå, som synes, af tvenne flätor,
den ena hopsnodd af tre, den andra af fem halmtestar. Materialet
(vörtje) samlades ur snesarna på åkern, stundom äfven på logen,
sedan säden blifvit inbärgad.
<b>2.Rûgskäring.<b>[2]
Följande afvikelser äro att iakttaga här:
Bläx begagnas ej.
Två kvinnor taga i regeln upp efter en skärare.
Inga handskar begagnas, enär sådana udon som i hafreåkrarna
ej förekomma bland rågen.
På en rågsnes räknas vanligen endast 10 necker, emedan ej
gärna 12 få plats på stören.
I rågsnesar användas omväxlande 3, 4 och 6 fotnecker, hvilka
hopbindas i toppen till en s. k. hatt, se fig. 33. Allt eftersom olika
antal fotnecker brukas, få snesarna olika utseende.[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
