Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi öfvergå nu till en annan intressant cykel af föreställningar,
i hvilka spotten spelar en viktig roll.
Någon hvitorm har jag icke sett, men väl hört berättas, att en
sådan är mycket bra att ha, emedan »han kan draga till sin ägare
denna världens goda, så att pengar och ägodelar aldrig månde tryta».
Konsten är blott att hitta på en sådan. Alldeles omöjligt lär detta
icke vara, ty det berättas om folk, som ägt ett dylikt underdjur,
fastän de naturligtvis aldrig få visa det, och det linnes äfven
vägledning för den, som vill söka reda på en hvitorm åt sig. Om man
gräfver under en ek, som under vintern behåller sina löf, så kan
man finna det dyrbara djuret. Somliga hafva berättat mig, att han
kan finnas till och med under buskar, hvilka under vintern ej fälla
lofven. Han ligger under själfva »hjärtroten».
Sedan man funnit ormen, variera berättelserna om dess
användning. En man från Länna socken i Södermanland uppgaf, att den
skulle kokas i »lyckt vatten», d. v. s. i vattenfylld gryta med
locket på, hvarvid den första, som lättade på locket och förtärde af
spadet, blef »allvetande».
Från Dillnäs har berättats för mig, att hvitormen också kan
förvaras lefvande, då han åt sin ägare »drar» pengar och annat godt.
Hans fordringar tyckas emellertid stå i omvändt förhållande till
hvad han gifver, ty till bostad begär han endast en dosa och till
lifsuppehälle »tre nyktra spottar» hvarje dag. Får han icke dessa,
så drar han ifrån en lika mycket, som han förut dragit till en. –
Min sagesman, en gammal man, uppgaf, att han i sin ungdom från
flera personer hört detta om spotten.
En annan med denna besläktad folkföreställning är följande.[1]
När tuppen värpt, skall man taga ägget[2]
och bära det i vänstra
armhålan, tills det kläckes; men bör man, då man börjar rufva
ägget, önska sig, antingen man vill hafva mycket penningar eller
blifva så stark och duglig i fejder, att ingen kan öfvervinna en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
