Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen igenom, följt det så under århundraden och ännu träder fram
här och där – jag syftar på korstecknet. Detta rituella bruk
användes en gång i vårt land lika flitigt som det afhandlade,
sannolikt äfven detta ursprungligen ett rituelt. Men antecknas bör, att
de båda under århundraden användts ej blott bland samma folk
utan ofta af samma individer, och att, när de i våra dagar
ändtligen hålla på att helt utplånas, det förefaller, som om den hedniska
sedvänjan med större seghet hölle sig kvar.
Ofvan antydde jag min mening, att spottandet ursprungligen
varit ett rituellt bruk, d. v. s. såsom ett moment ingått i den
hedniska offerritualen, men sedan därifrån lösryckts och användts i
visst syfte äfven vid andra tillfällen än den sollenna kulten,
alldeles såsom korstecknet från att ingå i den kristna ritualen blifvit
äfven för sig ett bland de kristna i alldagliga lifvet ofta användt
tecken eller medel, ej sällan i liknande syfte som spottandet. Några
skrockfulla handlingar, vi från senare tider känna och i hvilka
spottandet ingår såsom ett mer eller mindre viktigt moment, hafva
verkligen andra moment, som påminna om en handling inför altaret.
Rätt belysande torde den offerhandling vara, som jag i Fataburen
år 1907 sid. 15-16 skildrat. Där gäller det ett offer åt älfvorna:
det frambäres vid älfkvarnen en torsdagskväll i solgången, det
utgöres af en rätt omständlig ceremoni med »smörjning» af offerstenen,
»läsning» och nedläggande af offrets »nio sorter» i offerskålarna; det
hela afslutas med, att kosmerskan spottar en gång utmed stenen och,
ifall hon riktigt förstår sin sak, tyst aflägsnar sig. Spottandet
utgör således afslutningsakten, en bekräftelse åt handlingen – ett
hedniskt »amen». – En bland Rääfs i denna uppsats återgifna
skildringar har kanske också bevarat spår af en akt inför altaret, den,
i hvilken hästen, som skall botas från floget, högtidligt ledes »tre
hvarf omkring den jordfasta stenen», medan spottningshandlingen
utföres. Däri, att man för att söka bot för sin häst leder honom
fram till Odins altare, ligger intet anstötligt, emedan hästen är
helgad åt Odin, är hans, hvarför det också i läsningen heter,
att Odin, stående på bergen, liksom i medömkan »spörjer efter sin
fåle».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
