Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPS SEDER PÄ GOTTLAND.
0 ––––– 137
första fatet bjuder brudtbonden först åt brudgummen, hvarefter det
sändes åt vänster nedåt bordet. Det andra fatet bjudes först åt
ungmansdrängarne, hvilka sedan transportera det åt höger nedåt.
Brudtöfverskan förfar på liknande sätt med de för kvinnfolkssidan
afsedda faten. - Köttsupen är obligatorisk.
Den andra kötträtten växlade; vanligen utgjordes den af skinka
med senapssås, men äfven dillkött med potatispudding eller kalfstek
med lingonsylt förekom. Supen beledsagade. Nu börja äfven
öl-pokalerna eller de ännu vanliga ölkannorna af enträ flitigt anlitas,
och det gällde nu som alltid för öltapparen att vara »rapp i
vän-ningarna», på det »intet af saftene tryta måtte».
Härpå följde soppa. Denna utgjordes vanligen af sviskon- eller
russinsoppa med saffransskifvor; ej sällan förekom risvälling, som borde
vara en liten grand »sviden» (vidbränd). På När förekom ibland äfven
»färsksoppa». Soppan serverades af brudtbonden och brudtöfverskan
i samma ordning som köttet, men vanligen endast åt gästerna vid
bästbordet, ty ännu var det mest brukligt, att gästerna vid långborden
- liksom eljest i hvardagslag - förtärde soppan ur den gemensamma
skålen. Därvid läto kvinnorna alltid hvarje sked åtföljas af
kak-skifvan för att förebygga, att nian spillde pä det .fina bordlinnet.
Här och där, såsom i Eskelhem, synes det varit bruk att nu
servera rispudding med sylt, men det vanligaste var, att turen nu
var kommen till den förnämsta rätten vid middagen, steken.
Innan vi öfvergå till denna, vilja vi emellertid kasta en blick
ännu ett stycke tillbaka i tiden och jämföra den nu förflutna delen
af middagen med en sådan omkring år 1800. Hilfeling beskrifver
den sålunda:
»Sedan man öfweralt satt sig, i skänker Bruttebonden Bränvin i
2:ne ny forgyllte små Silfwerbägare som bjudas til Brud och
Brudgummen, hwarefter Brudfrämman emottager den ena och
Bruttebonden den andra att tilsupa hela öfriga laget. - Nu begynnes
med suparnes kringgående wid alla Borden af förstyraren först,
sedan man ifrån man, under detta inbära gamla skaffarfolken maten,
assisterade af ungmansdrängarne, som nu gjöra tjenst som
under-skaffare, men kallas ungskaffare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
