Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRORSKAL OCH BLODSFÖRBUND. 227
af blodsförtärandet, på hvilken jag nu icke kan vidare ingå.
Däremot kan jag icke af h all a mig från att i detta sammanhang
omnämna ett egendomligt svenskt folkbruk. I sin beskrifning öfver
vidskepelser i Danderyd och Lidingö omtalar kyrkoherde
Wallen-steen följande: »Första Maj i hvarje år» - alltså vid Walpurgis! -
»skall all ungdom låta öppna sig ådern, i synnerhet skall detta vara
nyttigt för flickor. Då skall man ock roa sig med dants och drickande,
o
hvilket kallas att dricka märg i benen. - Åderlåtningarna blefvo
år 1786 alldeles afskaffade genom föreställningar från predikstolen».
- Är det möjligt, att vi här i Stockholms grannskap ännu i slutet
af 1700-talet i denna åderlåtning och detta drickande af »märg i
benen» möta kvarlefvor af ett urhedniskt sakrament! - Jag dristar
ej påstå det, men jag har dock i förbigående velat påpeka detta
sällsamma drag.
»Blut ist ein ganz besondrer Saft», säger Mefistofeles i Goethes
Faust, och detta yttrande citeras så ofta såsom ett uttryck för
mystisk djupsinnighet, att också jag måste citera det. Blod var
enligt uråldrig uppfattning lifssubstansen. Odysseus elfte sång
ger en gripande skildring af de dödes trånad efter detta ämne, och
blod utgjorde ej blott hos hellenerna utan ock hos många andra
folk på skilda håll på jorden det egentliga offerämnet åt de döde,
tills det mer eller mindre utbyttes mot andra lifskraftämnen,
framför allt vin eller andra berusande drycker. Ty icke allenast
ani-maliskt blod utan äfven vissa växters lifssafter, särskildt »drufvans
blod»,1 hafva af folkföreställningen uppfattats såsom lifssubstans,
lif, ja själfständiga väsenden: »makter» eller till och med gudar. Så
var förhållandet med vinet hos hellenerna, med m j ödet hos
nordborna, med somadrycken hos hinduerna, ja, med flugsvampextraktet
hos åtskilliga sibiriska folk.
Det är ingalunda endast en gammaltestamentlig uppfattning,
att, såsom det heter i tredje Mosebok, allt animaliskt lif är i blodet,
den råder all jorden rundt. Hos vårt folk benämnes blodet ofta
makten, ett ord som äfven användes om naturdämonerna: om älfvoi%
rå, neck o. s. v. Blodet är kroppens makt, och likasom enligt första
1 l Moseb. 49,11; 5 Moseb. 32,14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
