Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 SMÄEEB MEDDELANDEN.
Att blifva allén är mannen till men,
den sorg vele vi förmena.
5. Af samma Adam en kvinna upprann,
den gjorde Gud med sine hand,
det kan ock väl betygas:
De stodo nakna och kunde ej sakna,
ej tarfde de eller blygas.
6. De prisade Gud af all sin makt,
allt för den del, Gud hade dem skapt,
och lefde med mycken gamman;
ty deras borg var utan sorg,
och tu ene lefde samman.
Visvarianterna fortsätta efter att ha skildrat Adams skapelse
Th. 5. Men Herre, huru länge skall jag ensammen gå?
Jag hafver ingen människa att lita uppå,
mig tyckes tiden långsam att vara.
6. Gud lade på Adam en sömn, som var djup,
sen tog han ett refben ur Adams sida ut,
däraf skapade han en kvinna.
7. Adam klappar Eva på rödhvitan kind:
kom, låter oss gånga åt paradiset in
de bladen och de blommor att beskåda.
8. När som de kommo i paradiset in o. s. v.
L. 4. Ack Herre, huru länge skall jag ensammel gå?
Slätt ingen uti världen jag har att lita på,
mig tyckes det är tungt till att lefva.
5. Och Gud gaf Adam en sömn så söt,
sen tog han ett ben utaf hans sidoref
och byggde däraf en kvinna.
6. När Adam uppvaknade ur sömnen, där han låg,
en däjelig kvinna för honom månde stå,
som allas vår moder månde vara.
7. Sen klappa’ han Eva på rosenröda kind:
Kom, låter oss gånga åt lustegården in
de roser och de liljer att beskåda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
