Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OFFERKÄLLOR OCH TREFALDIGHETSKÄLLOR. 143
sina gåfvor - man vill själf med hela sin kropp komma i den
innerligaste beröring med det gudomliga, i det att man till och med
vältrar sig i den heliga gyttjan och vattnet, på det att den
gudomliga kraften desto mäktigare skall utöfva sin hälsobringande
inverkan. Handlingen synes alltså vara både en offerhandling och
sakramental handling på hedniskt vis.
Men är handlingen att betrakta såsom ursprungligt hedniskt
offer och sakrament, hafva vi då också att se i källan ett lefvande
väsen? Visserligen betraktade hedningen henne som lefvande, såsom
ägande lif; eljest hade hon icke kunnat meddela det åt honom. För
juden, hvilken kände den, som skapat källan, steg en ängel emellanåt
ned i källan och satte vattnet i rörelse såsom vid Betesda; för
nordbon blef källan ett lefvande, mäktigt väsen, åt hvilket han för att
göra det sig bevåget frambar offer.
På tal om källan såsom ett lefvande väsen eller om ett lefvande väsen
såsom boende i henne, må jag nämna om en reminiscens af detta hedniska,
fornnordiska åskådningssätt beträffande särskildt hälsokällorna. - Vi
känna Porla såsom en framstående hälsokälla sedan gammalt. En
egendomlighet hos densamma är, att med gas fyllda bubblor oupphörligt stiga
upp till dess yta. Folket i trakten säger om detta: »Anden går bort ur
vattnet.» Kan man erhålla något påtagligare vittnesbörd om
folktrons öfvertygelse, att en ande bor i den kraftiga, underbara källan?
Men bodde i offerkällan ett lefvande väsen, hvilket af våra till
namnet kända fornnordiska gudomsväsen hafva vi härvid månne att
tänka på? Närmast synes mig att tänka på Frö och hans kvinnliga
komplement Fröja, båda ätteläggar af Njord eller Nerthus, den moder-
liga, alstrande och själf med lifskraft mättade jorden. Årstiden,
löfvet, blommorna och källan synas mig gemensamt visa hän mot
denna gudamakt: våren var ju en passande årstid att anropa
växtkraften och det friska lifvets gudinna; blommorna och det
nyutspruckna löfvet voro ju hennes egna gåfvor, och enligt litterära
vittnesbörd från hedendomens egen tid bragtes offerna åt denna gud genom
dränkning.
Ur jordens, ur Nerthus’ sköte spirade gräs och blommor, åkerns säd
och träden med sin frukt, men kring källan blommade allt rikast - väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
