Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM »HAMMAK»- OCH »SOLSKIFTE;
221
pitlet, den i förstnämnda lag på detta ställe använda termen
»o|)ol-skipti» synes bäst öfversättas med »skifte till odaljord», d. v. s.
intäkts skiftande och delarnes införlifvande med odalj orden, hvars
fördelning mellan bydelägarne grundade sig på urminnes haf d).
Solskiftet afsåg att få en strängt geometrisk fördelning af byn
med dess tomter och jord. Detta låter sig emellertid svårligen
verkställas i ett land med så kuperad terräng som vårt till större delen
är. Detta pekar ju på att systemet är utländskt lånegods, närmast
taget från Danmark. I detta land har systemet också trängt igenom
i vida högre grad än hos oss. P. Lauridsen har i en förträfflig uppsats
»Om gamle danske landsbyformer»1 behandlat frågan om solskifte
och kommer i hufvudsak i afseende på dess innebörd till samma resultat
som jag. Angående genomförandet af solskiftet i Danmark kommer
han till resultat, att »Vore Landsbyer og Landsbymarker saaledes
som de forefandtes f0r udskiftningen og kendes fra Provinslovene
og andre Kilder have faaet deres Form og Skikkelse ved en
middel-alderlig Regulering, der kaldes solskifte.»
Att »solskiftet» i Sverige infördes af kungamakten lider knappt
något tvifvel. Det är ej en tillfällighet, att Västergötland, där
konungamaktens tryck väl varit svagast, ej känner skifte af bys
samfällda areal, liksom det ej är någon tillfällighet, att j
ordetals-enheten i Grötalandskapen är den äldre »ättlingen», men i Svealand
identisk med skatteenheten, marklandet.2
Det är knappt troligt, att solskiftesmetoden i större
utsträckning tillämpats. Som redan påpekats måste ofta terrängen lägga
hinder i vägen. De olika lagarne ställa också mer eller mindre
stränga kompetensfordringar på dem som skulle äga rätt fordra
laga skifte. Vanligen kräfves, att den, som fordrar skifte, skall äga
fjärdedelen af byn.3
1 Aarb0ger f. Nord. Oldk. 1896. Då jag först nedskref denna uppsats, kände jag
ej till Lauridsens arbete.
2 Äfven i Svealandskapen är »attungen» den äldre jordetalsenheten, se Hildebrand,
Sveriges medeltid I sid. 242.
3 Så Upplandslagen, yngre Västmannalagen. Magnus Erikssons landslag och
Kristoffers landslag. Den senare tillägger att. om ingen äger så mycket som fjärdedel af
byn, må hvilken som hälst i byn äga rätt fordra laga skifte; Södermannalagen synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
