Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
JOSEF SANDSTRÖM.
äger största andelen i byn, skall hafva sin tomt närmast solen (d.
v. s. åt söder), och den som har minsta delen fjärmast solen (d. v. s.
åt norr). Som man svårligen kan antaga, att detta är ett påfund
af lagstiftarne utan grund i de bestående förhållandena, måste man
antaga att här i lagstiftningen upptagits en praxis, som under
tidernas lopp utbildat sig, och man kan då antaga, att vi här möta ett
slag af samma föreställningssätt, som gjort, att den norra sidan af
en kyrkogård användts som begrafningsplats för främlingar och
fattighjon, d. v. s. föreställningar om nordsidan som mindre
förnämlig på grund af att norden tänktes som mörkrets och köldens och
allehanda onda makters rike.
Principen för »solskiftet» var sålunda den, att fördelningen af
by tom ten var det primära. Denna skulle fördelas i olika stora
lotter efter »bymålet». Hur detta beräknades i Svealand framgår af
Upplandslagen Wi^serbobalken kapitel I: »tompt a brytes septir
bysemali, septir pseninx land––––––––-markland», således är här
skattläggningen grunden för beräkningen af »bymålet». Med andra
ord: hvars och ens andel i byns samfällda område var lika med
hans andel i byns sammantagna skattesumma, l Östgötalag^en och
Västgötalagen I och II är, som Falkman1 påvisat, ej som i Svealand
»marklandet» utan »attungen» jordetalsenhet.2 Med »attung» har väl
ursprungligen förståtts åttondelen af byns samfällda egor.
Kristoffers landslag upptager jämte >markland> etc. äfven »attungs landh»
som by mål. Erkännandet af »attungen» som jordetalsenhet beror
sannolikt på att den som sådan användts i Grötalandskapen.3
Såväl Västgötalagen I som Västgötalagen II känner ej
bestämmelser om skifte af en bys gamla jord; de skiftes bestämmelser, som
i dessa lagar förekomma, afse blott fördelningen af ny odlad jord
(Västgötalagen I Jb. 14 kapitlet och Västgötalagen II Jb. 33 ka-
1 Anf. arb. sid. 153 ff.
2 Efter denna jordetalsenhet skall såväl nyupptagen jord, som diverse jordägare
åliggande besvär fördelas enligt Västgötalagen I (»Lif) ok garf>a ok bror skal attungum
skiptse» Jb. kapitel 8).
3 Om »markland» och »ättling» se också Hildebrand, Sveriges medeltid, I sid.
243 f, sid. 249 ff. Jfr Ambrosiani, Studier öfver svenska kyrkans organisation, i
Kyrko-historisk årsskrift 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
