- Project Runeberg -  Fataburen / 1909 /
235

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»LAMBGIFTAR-

235

F

Smärre meddelanden.

»Lambgiftar».

örr i tiden intog fårskötseln en viktig plats i gottländingarnas
hushållning, långt viktigare än under de senaste 50 åren sedan
enskiftet genomförts och sädesodlingen fått allt vidsträcktare
utbredning. På gottländska kallas fåren »lamb». lammen för »unglamb»,
unga handjur kallas första året »ungbaggar», sedan »baggar», de
äldsta och största »vädrar», de skurna »gällingar». De unga
hondjuren, som ännu ej lammat, heta »gymbrar», ett gammalt moderfår
»e», flera »ear», en tacka, som har två lamm, »tweling-e», och den
som ej haft något, »gall-e». Man skiljer på hemfåren och
utgångsfåren. De förra hållas vid gården, om sommaren instängda i hagar
och om vintern i hus. De äro i regel större än utgångsfåren och
ha stundom rätt fin ull. Utgångsfåren äro däremot halfvilda och
ströfva sommar som vinter fritt . omkring i skog och mark. Som
utmarkerna i äldre tider ej voro skiftade, funnos få hägnader, och
fåren kunde därför förirra sig ganska långt bort från hemmet.
De voro därför ej alltid så lätta att finna åter, när man vid
Bart-mässan eller storsamlingen, båda på hösten, skulle samla dem för
klippning och gallring till höstslakt eller afsalu. För att man skulle
kunna skilja dem, voro de märkta med hvarje ägares märke, inklippt
i örat.1

Till fårens skydd fanns hemma på gården ett »lambhus». De
hus, jag sett, bestodo endast af fyra väggar under sadeltak. Golfvet
var af jord. Kring väggarna funnos häckar, i hvilka en mager kost:
hö, starrgräs eller löf bjöds fåren. Det mest omtyckta löfvet var
asplöf, annars brukades också sådant från askar och almar; var nöden
stor, fingo de hålla till godo med tallris som födoämne.

1 Se härom O. V. "Wennersten, Gotlands fårmärken i Meddelanden från Nordiska
Museet 1898, sid. 59 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:44:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1909/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free