Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Traditioner om lapptrumman af Gustaf Halström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
GUSTAF HALLSTRÖM.
Hennes far, Olof Olofsson Parr, hade två morbröder, den gamla
rika ungkarlen Parr-Anta (den krushårige Anta) och den s. k.
Schnie-ven*, som egentligen hette Klemmet och var en »nåite».
Parr-Anta var ingen spåman, men ägde trumma. Deras svåger hette Jon
Tomsson och var äfven spåman. Alla dessa sutto i Bastunäsfjäll.
Schnieven, hos hvilken Olof Olofsson var som ung, brukade sitta i
kåtan och slå på sin trumma. Ensamhet var ingen nödvändighet.
Han sjöng under tiden något, men pratade mest, »precis som om
han vore i en hel församling». Hans trumma hängde aldrig framme
i kåtan, utan var väl gömd.
Schnieven och Jon Tomsson voro inte riktigt goda vänner.
Endast en gång, efter hvad Sara mindes sig ha hört, kommo de dock
sä i lufven på hvarandra, att de därvid brukade sina
trolldoms-gåfvor. Jon Tomsson hade gått in i Schnievens gärde och trummat.
Denne märkte det och började trolla emot. Då renarna skulle ut ur
gärdet, hade de stått stilla och ej kunnat komma ur fläcken, förrän
Schnievens trumning lyckats hafva förtrollningen 2.
3. Frostviken 19O7. Sara Brita.
Olof Olofsson bad en gång sin morbror att få anamma gåfvan
(spådomsgåfvan, förmågan att bruka trollredskapet)3.
Morbrodern svarade först: »Inf duger du till ta mot». Pojken var
dock enträgen, men det dröjde länge, innan han fick höra något
af4. Så hände sig en gång, att han af någon orsak låg ensam en
natt i en kåta. Då fick han på natten höra, hur det knakade i
kåtan, och han fick se en förfärligt stor och hemsk kvinna
(bondkvinna enligt Torkels version) försöka tränga sig in genom dörren.
1 Möjligen Schnievren (-en sv. artikel?).
2 Enligt version af Saras måg, Torkel Andersson, öfver denna händelse, gick
Schnieven, då han såg, att renarna ej orkade röra (resa) sig, och sökte i gärdet och
fann då Jon Tomsson ligga där medvetslös. Då förstod han och skyndade efter sin
trumma och knnde därpå bryta upp med sin hjord.
3 >suou tuastet» [? prof. K. B. Wiklund framställer möjligheten af ett »suoum
(1. suoub) dåstet», ta emot »röken»], ta emot trollkraften. Torkels version, efter
uppteckning af min medhjälpare fil. lic. H. Smith.
4 Efter annan version svarade morbrodern ingenting, och Olof Olofsson gick och
väntade. En natt .... (vidare som ofvan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
