Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att i öfversättningen ofta ett lapskt Ibmel och Birru eller Bærgalak
satts i stället för Gud och djäfvulen. Läsaren ledes därigenom till
den mindre riktiga uppfattningen, att dessa begrepp skulle ha en
annan valör för Turi än för kristna i allmänhet.
Turis skildring af lapparnas läkekonst är den vidlyftigaste, som
existerar, och innehåller mycket nytt och från andra håll okändt.
Att bränning med fnöske icke omtalas är väl blott en tillfällighet.
Den hos lapparna vanliga nationalkänslan återfinnes äfven här
och finner kraftiga uttryck. Motsättningen mot norrmännen och mot
de finska nybyggarna i våra nordligaste trakter framhålles,
naturligtvis, skarpt (ss. 115 f., 141 f.). Sitt eget folks framtid ser han
svart i svart (ss. 160 f., 235). Å andra sidan kan man en och
annan gång vid den utförliga beskrifningen af lapparnas mödosamma
och af faror fyllda lif icke undgå att märka en nog så förklarlig
underström af stolthet öfver att de dock kunna uthärda och existera
under sådana mödor. Ännu klarare springer detta i dagen, då han
omtalar, huruledes den store reformatorn och botpredikanten Lars
Levi Læstadius icke hade den helige Ande, förrän han fick den af
en lappflicka (s. 230). På samma gång han naturligtvis i allo
fördömer de af religiös exaltation åstadkomna oroligheterna i
Koutokeino 1852, då länsmannen och en handelsman miste lifvet och prästen
nästan slogs ihjäl, kan han icke heller undgå att känna ett slags
stolthet öfver att »Koutokeinoherrarna icke kunde stå sig mot de
enfaldiga lapparna, som slogo dem och tillsist dräpte dem» (s. 233).
Det är ett litet och ringa frö till den planta, som i Norge synes vara
på god väg att växa sig både stark och betydelsefull för de politiska
förhållandena i höga Norden, men som hos oss lyckligtvis icke har
någon som helst jordmån.
De här och där förekommande ortnamnen har öfversättarinnan
icke närmare lokaliserat, hvilket kanske kan räknas för en liten brist.
Utan särskild kännedom om lapparnas namngifning kan man ju t. ex.
icke veta, att Stallojaure (s. 201) är kartornas Talojärvi öster om
Torneträsk och att Alahsejo (s. 232) är Alten. Särdeles välkommet
hade det också varit att få ett register till boken; utan ett sådant
äro särskildt de mytologiska sakerna till stor del svåra att finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
