Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 SMÄRRE MEDDELANDEN.
S. Hedin nämner,1 att U. Hjärne i tryckta skrifter och i sina
anteckningar uppgifver, att folket den tiden årligen samlades i stor
myckenhet till Medevi midsommarnatten, och där drefvo mycken
vidskepelse med offrande och inkastande af penningar och kors i källorna,
samt med signerier och böner till helgonen, hvarjämte de sletos om
att afskumma den hinna, som fanns på vattnet, hvilket de drucko
till en stor mängd och äfven därmed badade sig.
Samme författare uppger2 sig också hafva hört som en tradition,
att den heliga Katarina befallt ofruktsamma kvinnor att fasta, bedja
och midsommarnatten dricka af det röda vattnet i Medevi. Han
berättar vidare: »1799, då jag andra året såsom Brunns-Intendent var
vid Medevi, hade jag et serdeles tilfälle ät erfara sanningen af denna
fornsägen, och dels ännu fortfarande intryck hos den okunnigare hopen.
Då jag om natten kl. 12 gick omkring, för ät hindra det intet
buller eller oordning måtte förefalla, såg jag 2:ne hustrur, som utur
den så kallade Rödebrunnen (hvilken i sit stillastående vatten för
en betydande mängd af ockra), hämtade i stora flaskor en ansenlig
portion af detta med ockra blandade vatten. Jag efterfrågade då
orsaken, hvarför de ej heldre valde sit förråd utur de friska källorna,
och hvad verkan de trodde sig snarare af detta få röna? De
berättade då, ät de voro ifrån Westergötland, och ät de begge, sedan
längre tid gifta, icke blifvit välsignade med barn. De hade hört, af
en ålderstegen Fru, ät de borde hämta af det röda vattnet på skogen
vid Medevi, och dricka deraf 7 Thorsdagsqvällar, så skulle
ofrugt-samheten uphöra.»
Vid Medevi kvarlefver som bekant än den s. k. grötlunken. Efter
kvällsmaten gör brunnssocieteten där en promenad i procession med
musik i spetsen. Ser man detta i sammanhang med hvad förut är anfördt,
måste inan anse den som en kvarlefva af den gamla kultritualen.3
1 S. Hedin. Utkast til en handbok för brunnsgäster. Första afdelningen, om
Medevi. Sthlm 1803.
2 Ibid. s. 79.
3 Dr A. Levertins uppgift (i Medevi, från forntid och nutid. Ett minnesblad från
Skansens vårfest 190o), att seden endast skulle vara en femtio år gammal, stöder sig
enligt af honom välvilligt gjordt meddelande endast därpå, att den vid grötlunken
spelade melodien stammar från denna tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
