Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
Sune Ambrosiani. Zur Typologie der älteren Kacheln. Akademische
Abhandlung. Stockholm 1910. 144 sid., inberäknadt 20
planscher med 155 fig. 8:0.
En första frukt af författarens mångåriga studier af kaklet, dess
uppkomst och utveckling. Det oerhördt rika material han
sammanfört från icke mindre än 82 museer i Tyskland, Österrike, Schweiz
och Skandinavien har i föreliggande arbete fått sin första
bearbetning, ordnats i typer och klasser, i primära och sekundära grupper,
med ett ord, författaren har sökt att skaffa sig den solida basis, från
hvilken han sedan skall kunna fortgå. Han har strängt begränsat
sin uppgift till en klassificering och går lugnt och envist löst på
denna uppgift, skjutande åt sidan till ett annat tillfälle alla de många
lockande uppgifter, som gifvet visa sig vid behandlingen af ett så
intressant och ej alls bearbetadt ämne. Författaren är att
komplimentera för det konsekventa genomförandet af sin uppgift. Hur
nödvändigt det varit, inses lätt, då det är första gången som
materialet i fråga behandlats med vetenskapliga, typologiska metoder.
I förbigående sagdt är det också ett bland de första arbeten, där
dylika, inom arkeologien sedan länge använda metoder tillämpats äfven
på nyare tiders kulturhistoriska material.
Författaren har så strängt hållit sig till typologien. att han
knappt gör ett försök att datera uppkomsten af någon af de tre
»primitiva» kakeltyperna, det »konkava», »halfcylindriska» och »konvexa»
kaklet. Först afläggare af dessa få t. ex. genom ornamentala
detaljer sin naturliga datering. Det har helt enkelt icke varit
möjligt att utgå ifrån de tidigast kända kaklen, emedan dessa alls icke
behöfva vara de typologiskt äldsta. Dessa senare kunna återigen på
sina håll ha fortlefvat ända in i vår tid. Att bringa reda i ett så
kameleontartadt skiftande material är en svår, men lockande uppgift.
Svårigheterna ha ökats genom särskildt den omständigheten, att
materialet i fråga så litet beaktats och beaktas vid många museer och
att äldre, in situ lämnade kakelugnar äro hart när omöjliga att
anträffa, men i stället desto fler under tidernas lopp restaurerade dylika.
Uppkomsten af kaklet förklaras så, att det uppstått en åstundan
att öka den värmeutstrålande ytan af den i rummet stående bilag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
