Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 59
garugnen. Detta lät sig göra genom att i ugnens utsidor insätta
en del allmänt brukliga smärre lerkärl, i vissa fall med håligheter
ut, »konkava», i andra fall med botten ut, »konvexa». I förra fallet
stack det relativt smala koniska lerkärlet in så långt, att värmen
direkt kom i kontakt med dess botten, i senare fallet lades kärlet
så, att värmen fick strömma in genom den mot värmekällan vända
mynningen af detsamma. H alf cylindriska kakel (äfven de med sin
konkava sida vänd utåt rummet) tror sig författaren med stor
sannolikhet kunna härleda ur ett slags taktegel, de medeltida s. k.
munk-och nunneteglen. Författaren pointerar, att de äldsta kaklen icke
uppfunnits som form betraktadt, utan att man helt enkelt låtit vanliga
föremål erhålla en ny funktion vid sidan af sin andra.
I denna sin nya funktion kommo de föremål vi sedan kalla kakel
att undergå synnerligen egenartade förändringar. Det påpekas, huru
äfven det senlatinska ordet för kruka, »cacabus» så småningom får
betydelsen kakel; en intressant parallellföreteelse alltså.
De tre primitiva typerna erhöllo talrika ätteläggar, framför allt
den konkava typen. Författaren beskrifver den gradvis skeende
utvecklingen, hvars viktigaste moment otvifvelaktigt nåddes i och med
att de runda, insatta lerkärlen fingo en fyrsidig mynningsdel. Då
denna del alltid var det parti af kärlet, som inmurades i ugnen,
förstås lätt, hur viktig denna förändring var för kaklets utveckling.
Det kunde nu ingå som byggnadsmaterial i själfva ugnen. Denna
uppfinning tycks ha gjorts på flere håll samtidigt.
Från dessa urtyper skilja sig i allmänhet lätt deras efterföljare,
de sammansatta kaklen. De primitiva kaklen visade små förändringar
utan tillsatser och nådde en rik omväxling. Allting har emellertid
en gräns och för att kakelutvecklingen skulle nå utöfver denna gräns,
fordrades ett nytt moment i dess byggnad. Ett främmande element
tillföres, kaklet blir sammansatt och får härigenom nya ytterst rika
möjligheter till vidare utveckling, en utveckling som ändas i våra
dagars kakel.
Proceduren var följande: framför eller i mynningen af ett
primitivt kakel sattes en hel eller genombruten lerplatta. Om den var
hel, gjordes alltid den förr tillslutna bottnen af kaklet öppen. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
