- Project Runeberg -  Fataburen / 1911 /
110

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110 SMJiBKE MEDDELANDEN.

Smärre meddelanden.

Om dö’kota.

Mycket som nu utan betänkande kallas öfvertro eller vidskepelse,
har sitt ursprung i det, som en gång varit i full
öfverensstämmelse med gängse föreställningar eller »vetenskapliga»
åsikter. Detta gäller särskildt om allmogens begrepp om sjukdomar
och kroppens funktioner i såväl det friska som sjuka tillståndet.
Folkmedicinen kan till allra största delen härledas från
»yrkesmedicinen», om den också i många afseenden blifvit förvanskad nästan
till oigenkänlighet. Att följa en sådan öfvertros alla vandringar
och förändringar är oftast omöjligt. Man får nöja sig med att
fastställa sambandet, äfven om man måste förvåna sig öfver det och ej
kan förklara, hur och när en föreställning kommit från »de lärda»
till folket. Ett sådant fall vill jag här i korthet söka framlägga.

Som pojke hörde jag vid flera tillfällen i min födelsebygd, Bråbo
hära4 i Östergötland, talas om dö’kota eller bölkota. Den var ett
ben (kota) i halsen, som gick igen eller spökade, och detta kunde
inträffa såväl med människor som djur.

Ett särskildt tillfälle står ännu lifligt för mitt minne, då denna
dö’kota med allvar och vördnad för att ej säga med half rädsla
diskuterades. Det var en ruskig höstafton i snickarstugan, som skralt
upplystes dels af eldskenet från den öppna Spiseln, dels af ljuset
från en liten fotogenlampa, s. k. glänta. En af gårdens folk hade
dött, och gårdssnickare Per Johan Bredström (f. 1820) var sysselsatt
med att tillverka likkistan. Fyrafven hade redan ringt, klockan
var således Öfver 6 på kvällen. Jag hade, som ju pojkar pläga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:45:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1911/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free