Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 SMÄRRE MEDDELANDEN.
feltolkning af Psalm 34 vers 21 i septuaginta och vidare till latin,
fick denna lydelsen: »custodit Dominus omnia ossa justorum, unum
ex illis non confringetur» - »Herren skall bevara de rättfärdiges ben,
ett enda af dem skall ej förstöras.» Det låg då nära till hands för
de skriftlärde att söka taga reda på detta »unum os».1 Rabbi Uschaia
i tredje seklet efter Kristus (i G-lossa magna in Pentateuchum)
kallade benet lus och bestämde platsen, där det skulle ligga, till »in
fine octodecim vertebrarum» - i slutet af de 18 kotorna. Han liksom
senare de salernitanska anatomerna räknade blott 18 kotor - 6
halskotor (i st. f. 7) och 12 ryggkotor; ländkotorna räknades ej med.
Luz var oförgängligt, och talmudisterna utsmyckade fabeln om
detta ben med rik fantasi. Det var ett ben, *som hvarken af vatten
eller eld eller något annat element kunde förstöras eller af något
yttre våld kunde krossas eller sönderslås, och detta ben skall Gud
vid den yttersta domen begjuta med himmelsk dagg, och då skola
de öfriga lemmarna återsamlas omkring just detta ben och hopsmälta
till en kropp, som inblåst med Guds ande skall lefvande återuppstå». -
B a al Aruch förklarade: »att människans hela kropp multnar utom
detta ben, och det är likt en mandel».
Benet luz kallades också os eller semen resurrectionis,
uppståndelsebenet eller -fröet. Det förklarades vai^a af »himmelsk substans».
Rabbinerna läto ej bevis fattas, att detta ben verkligen existerade.
Jalkut (Cap. XII, Ecclesiast.) omtalar, »att kejsar Hadrianus frågade
Rabbi Jehosua, filius Chaninse, hvaraf Gud i tidens fullbordan
skulle återuppbygga människan; denne svarade, ’af benet lus i
ryggraden’. Då frågade Hadrianus, huru han kunde veta detta och bevisa
det. Rabbi Jehosua ombesörjde då, att detta ben blef framvIsadt för
kejsarens åsyn, och då det lades i vatten, blef det ej uppmjakadt, i
eld blef det ej svedt, i en kvarn blef det ej krossadt, då det lades
på ett städ och blef slaget med hammare, brast städet i tu, men
benet visade ingen skada!»
1 I The jcwish Encyclopsedia framställes den förmodan, att legenden härstammar från
Egyptens gamla Osiriskult. Osiris’ ryggrad begrofs i Busiris heliga stad, och då
sorgdagarna voro till ända, firades hans återuppståndelse där. Brugsch, Religion und Mythologie
1888, p. 618, 634.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
