Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 SMÄRRE MEDDELANDEN.
tingen 1844, s. 578), omtalar med en viss förtrytelse: »Wie
un-sere materialistischen sogen. Philosophen nicht an Licht, Wärme u. s.
w. glauben, ohne einen Licht- öder Wärmestoff, so wollten jene
Israeliten auch nicht auf die Auferstehung glauben ohne einen palpablen
Dreck, das sogen. Luz».
Hyrtl slutar sin skildring med följande ord: »Die Fabel ist
ver-gessen, und die Worte sind verklungen». - Ja detta är nog i stort
sedt sant, men i tysk folktro spelar det märkvärdiga benet enligt
M. Höfter (Deutsches Krankheitsnamenbuch) en viss roll, och
enligt flera uppgifter skall sägnen om det mystiska benet luz vara
spridd hos judarna i alla länder. Den andra halskotan, epistropheus,
har i den tyska sägnen många namn: König, San Ludi,
Säumänn-chen, Säu Jungfer, Judenknochen, Judenknöchlein,
Auferstehung-knöchelchen, tteibnagel, Luss. Det liknades vid en liten man i ett tråg
eller jungfru i ett badkar, och det hade förmodligen af de som svart-
..
konstnärer ansedda judarna användts i vidskepliga syften. Äfven
tillskrefs det förtrollande, sömngifvande kraft. Höfter har dock ej
någon uppgift om, att i Tyskland skulle finnas någon sägen liknande
den, jag anfört om dö’kota.
Att fabeln om dö’kota har sitt ursprung i sägnen om luz, torde
vara otvifvelaktigt, åtminstone är likheten påfallande. Ett enda
litet ben utgör kärnan och det materiella substratet för den
återupp-ståndna kroppen; dock är det i fråga om luz endast på den yttersta
dagen, men för dö’kota vid spökeri. Jag hörde aldrig något om,
att dö’kota skulle vara oförstörbar, eller att den skulle vara semen
re-surrectionis på yttersta dagen. Dö’kota blef tvärtom i båda
berättelserna klufven, så att nog bet stål på den. Dessa olikheter torde till stor
del kunna förklaras af de olika hemulsmännens olika bildningsgrad.
De berättelser, jag anfört om luz, stamma från personer af hög
bildning, skriftlärde, väl bevandrade i den orientaliska filosofiens alla
labyrinter, under det att mina sagesman voro allmogemän, med
allmogens vanliga motvilja mot allt för stora öfverdrifter äfven vid
öfvertro. En snickare eller en smed har allt för mycket sinne för
verkligheten för att tro på ett litet bens omotståndlighet mot allt
slags förstörelse, hvilket en mystiker ej på ringaste vis tar anstöt af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
