Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT PAR GAMLA STADGANDEN MOT SABOTAGE. 117
En mycket väsentlig öfverensstämmelse mellan de båda sägnerna
är, att platsen för det märkvärdiga benet är i halsen. Detta var
från början förhållandet äfven med luz. Först då anatomerna började
forska efter det, utan att finna det, lokaliserades luz än här och än
där, tills det alldeles förvisades till diktens värld.
Ingolf Lönnberg.
Ett par gamla stadganden mot sabotage.
Sabotage är i den sociala striden ett af de kampmedel, hvilka
nu till dags väl så ofta af de mest ytterligt gående rekommenderas
såsom lämpliga att, därest vissa förhållanden äro för handen,
användas i yrken och näringar, i handel och samfärdsel, af arbetare emot
arbetsgifvaren i den eventuella konflikten för att på ett ekonomiskt
kännbart sätt prässa arbetsgifvaren till eftergifter genom att tillfoga
honom ekonomiska förluster. Man skiljer, med en del mellanstadier
för öfrigt, mellan »den lilla saboten», hvilken äfven kallas
»obstruktion» och består i ett afsiktligt metodiskt vårdslösande af eller sölande
med arbetet, och »den stora saboten», hvilken består i förgripelse
mot eller grof förstörelse af produktionsverktyg, maskiner,
arbetsmaterial och samfärdsel, och hvilken ju i det stora hela torde
sammanfalla med begreppet »social terrorism».
Sabotage fick förr i tiden icke förekomma. I punkt 7 af Kongl.
Mayitz förnyade Ordning angående Hammarsmeder och Bruksfolk
den 27 december 1703 stadgades, att om någon hammarsmed och
dennes medarbetare beträddes därmed, att de antingen af arghet,
för att erhålla »Öfwerjern och öfwerkol» eller ock eljest af
försummelse och oförstånd tillverkade af »swarsgodt* tackjern »så straffbart
illa och owuligt handteradt Stångjern», att det antingen komme att
vräkas eller ock att det ej kunde bortsäljas för godt järn, så skulle
den, som af arghet och egennyttighet eller ovulighet sådant gjorde,
jämte det att han skulle ersätta järnet och skadan, plikta första
gången tio daler silfvermynt, andra gången dubbelt och tredje
gången trettio daler silfvermynt samt förvisas från Bergslagen. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
