Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 NILS LITHBERG.
visst är, att om en pardans redan nu ingick i bröllopsceremonielet,
denna måste ha tidigare anor. Tyvärr saknas emellertid tidigare
anteckningar om dansen på Gottland. Möjligen får den dans, som
utföres å den ofvannämnda glasmålningen från Angå af år 1606, anses
om icke identisk så dock besläktad med formen för Skaffaredansen
på 1730-talet, förutsatt nämligen, att den framställer en gottländsk
bondescen och icke är importerad från Danmark eller Holland.
Utom nu omnämnda danser förekom ännu inemot vår tid en
långdans, hvilken traditionellt utfördes, när man, som det kallades,
dansade kronan af bruden. Om denna få vi tillfälle tala i
sammanhang med denna ceremoni. På Hilfelings tid var denna jämte
polskan de enda danser, som vanligast utfördes.
Skyldighetsdanserna upptogo mesta tiden. De utfördes i polska
och kallades så, emedan de voro obligatoriska och utfördes i viss
ordning. Hvar och en af de funktionerande var tvungen att dansa, när
hans tur kom. Dansade han icke själf, fick han »lega för sig». Ibland
kallas den också Skaifaredansen, emedan skaffarfolket inledde den.
För full dans fordrades, att man skulle sno två gånger. Detta
tillgick så: sedan man dansat en polska, tog man hvarandra i hand
och gick några slag omvändt, hvarefter man ånyo fortsatte med en
polska. Vid 1800-talets midt förekom ej sällan, att man fördelade
slagen. Om sålunda, såsom var det vanligaste, först
gainmalskaffar-folket snodde två gånger och därefter ungskaffarfolket två gånger,
kunde detta också fördelas så, att först garn m alsk affär f öl k et snodde
en gång, därefter ungskaffarfolket en gång, så återigen
gammal-skaffarfolket en gång och ungskaffarfolket en gång.
Skyldighetsdansernas ordning är denna: bruden och brudgummen
sitta på hvar sin stol framför spegeln. Nu går skafiarfar fram och
bjuder med en sirlig bugning upp skaffarmor, som nigande mottar
inbjudningen; därefter gå de, tills de komma midt i salen, hvarpå
polskan går lös. Samtidigt förkunna skotten på gården, att dansen
börjat. Sedan de snott två gånger, bjuder ungskaffaren upp
ung-skafferskan, hvarefter äfven de dansa sin polska. Nu byter man om
damer. Skaffarfar bjuder upp ungskafferskan, och sedan han dansat,
dansar ungskaffaren med skaffarmor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
