Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPSSEDER PÅ GOTTLAND. 161
kransen, skulle stå brud nästa gång. Vanligen satt duken så knuten,
att bruden hade ett litet titthål och kunde sätta kransen på den af
flickorna, som hade de största utsikterna till ett snart bröllop.
Därefter dansa alla flickorna med bruden, hvarvid den, som fått kransen,
börjar. Stundom deltogo också »drängarna» i dansen. Då utdelades
både »drängkrans» och »töskrans». När dansen är slut, går bruden
in i brudkammaren för att ta af sig »brudstassen», hvarefter hon
kommer ut klädd som ungmor, iklädd ungmorsklänningen med en
blomma i håret. Håret, som förut burits upplöst i långa lockar, är
nu utkaminadt, flätadt och uppsatt.
Sedan bruden gjort sitt inträde som ungmor, slå de gifta
kvinnorna ring omkring henne, och nu skall hon dansa med hvar och en
af dem. Därvid sjöngs då ännu vid enstaka tillfällen den nedan
återgifna sången: »Var välkummen e öre låge» etc.
Enligt en uppgift från Eksta skulle dansen ha tillgått på ett
annat sätt, nämligen så, att alla pigorna dansa med bruden, och
den, som dansar med henne, så att kronan faller af, skall stå brud
nästa gång.
Samtidigt härmed förekom ännu sporadiskt ungkarlarnas afsked
af brudgummen. Detta utfördes, medan bruden kläddes om, och tillgick
så. Han hissades på ungkarlarnas axlar under tillropet: »lyckönske
du vårt lag», hvarvid han skulle supa alla till. Därefter utförde
gubbarna samma handling och han skulle supa gubbarna till,
hvarefter han ansågs vara ordentligt installerad i det äkta ståndet. Detta
Ögonblick var på visst sätt afgörande för hans framtida anseende.
Tordes han icke supa, begabbades han; blef han pirum, föraktades
han sedan i hela sin lifstid. Gick det honom framdeles illa, så hette
det: »Ja, det var inte underligt, ty han blef ju full på sin
bröllopsdag.» Gick det honom väl, så hette det: »Ja, det är en duktig karl,
som har stål i sinne och som tålde ett par supar på sin bröllopsdag.»
Sådan bibehöll sig seden ännu fram mot 1800-talets midt. Tidigare
var emellertid ceremonielet vida vidlyftigare. Det var den stora
afskedsdansen med brud och brudgum, innan de förklarades för
ungfar och ungmor, en dans, som gick under det vanliga namnet
gubbdansen.
11-11012’j 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
