Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 MÖTENA I GÖTEBORG 15-18 JUNI 1911.
önskan att veta, att man också äger, hvad man samlar. Han ville sålunda
icke att statsmuseernas monopol skulle ytterligare utvecklas, erkände
visserligen behofvet af centralisation, men höll före, att centralmuseerna skulle vara
primi inter pares och de öfriga museerna icke drängar om också såsom
sådana väl sedda och patriarkaliskt hållna.
Hr Salin uttryckte sin glädje öfver hr Karlins yttrande och tog fasta
på hans ord, att det icke vore så mycket som skilde honom och talaren åt.
Talaren hade också betonat, att centralmuseerna hade ett behof af samarbete
och kontakt med provinsmuseerna. Talaren kunde däremot icke dela hr
Karlins uppfattning om, att ett föremål måste förvaras där det funnits, utan
ansåg det borde förvaras där det gör den största nytta för forskningen.
Erkände villigt, att provinsmuseerna äfven hade betydelse för vetenskapen.
Ett föremål för sig är icke af någon betydelse, utan det är, då det
kommer i sitt sammanhang, som det får sitt värde, ty det är väl ändå innerst
däri vår högsta uppgift ligger: att föra kunskapen om vårt folk framåt.
Ett ord synes i diskussionen ha spelat en viss roll och något olika
uppfattats. Den föregående talaren nämnde bland central museerna också Visby,
men med all aktning för det brinnande nit och intresse hvarmed museet ledes,
är det dock icke ett centralmuseum i den betydelse talaren fattade detta ord
och t. ex. ej heller jämförligt med Statens Historiska Museum.
Hr Karlin replikerade hr Salin och trodde icke, att man kunde enigt
binda intresset på det sätt hr Salin förordade, utan ansåg det riktigast att
låta hos de lokala museerna bibehållas de inom dess verksamhetskrets funna
föremålen, då det sporrar och eggar intresset hos omgifningen.
Hr Rö in d ah l: Det kan ju förefalla som örn inledaren kanske mot sin
vilja allt för mycket gjort landsortsmuseerna till medel och mindre till
själf-ändamål. Den, som stått dem närmare, måste se saken något annorlunda
och erkänna, att de äfven rent vetenskapligt ha stor betydelse. Ett
provinsmuseums uppgift är trefaldig: 1) att återspegla landets kulturutveckling sådan
denna utvecklat sig inom landskapet; 2) att ge en fyllig och enhetlig bild af
landskapets kulturhistoria; 3) genom sin blotta existens framlockar det
föremål som gåfvor och dylikt, som eljest kanske ej skulle bli förvarade, således
ej komma att gagna det stora hela.
Ordföranden: Det är märkligt, huru tidigt man i Sverige insåg
samlingars betydelse för vetenskapen. Sverige torde i detta fall intaga en
särställning. Redan på IGOO-talet vidtog svenska regeringen åtgärder i detta
syfte. Magnus de la Gardie har däri en stor förtjänst. Den institution
talaren ledde, började sitt inventarium 1670 med klar blick på samlingarnas
vetenskapliga betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
