Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTENA I GÖTEBORG 15 - 18 JUNI 1911. 173
I fortsättningen af sitt anförande häfdade talaren centralmuseiidén och
framhöll med anledning af hvad som sagts, att det vore af betydelse, att man
också ägde det som samlades, att hvarje svensk ju borde känna sig som
meddelägare i statens samlingar. Man finge icke försvaga centralmuseerna;
hvart det ledde kunde man se redan i Norge, men framförallt i Tyskland och
Italien, där det för forskaren vore nästan omöjligt att finna sig till rätta på
grund af samlingarnas fördelning i museer öfver hela landet.
Hr Klockhoff: Målet vore ett godt samarbete mellan museerna, ansåg,
att föremålen borde finnas i den miljö, där de bäst hörde hemma. Passade
ett föremål bäst in i riksmuseets samlingar skulle det dit, lämpade det sig
för ortsmuseet borde det dit. Man kunde sålunda i denna sak vara ganska
ense. Hvad vi i landsorten vore rädda för, är, att om det blir fråga om
lagstiftning om statsanslag, vi då få det danska systemet, som innebär, att
nationalmuseet har lagstadgad rätt att åt sig göra ett urval bland provinsmuseernas
förvärf, eller något därmed jämförligt.
Hr Salin trodde, så vidt han kände uppfattningen i museikretsar, att
ingen här skulle vilja förorda det danska systemet. Det bästa sätt för att
nå ett godt resultat vore de personliga förhandlingarna museimännen emellan.
Hr Lagerberg häfdade ock betydelsen af samarbete mellan
centralmuseerna och landsortsmuseerna och anförde exempel på goda resultat af dylikt
samt varnade för konkurrens vid förvärf museerna emellan.
Hr K ar l i n hade icke förut velat beröra den monopoliscring, som
riksmuseet innehar, men på grund af ett yttrande af en föregående talare måste
han göra detta, och uttryckte ock sin glädje öfver att ha hört, att både
riksantikvarien och dr Salin vore motståndare till detta danska system. Äfven
talaren varnade för konkurrens mellan museerna och trodde lösningen ligga i
att museerna organiserade sig på samma sätt som antikvitetshandlaresyndikatet.
Hr Ambrosiani: Det stora bekymret för museimännen är vården af de
stora fasta fornminnena, icke blott från medeltiden utan äfven från senare
århundraden. Här kan ju intet föreskrifvas, och af stor betydelse vore att
staten skapade ett rådgifvande organ, som kunde stå till tjänst med råd och
dåd åt den som önskade hjälp vid dessa fornminnens bevarande.
Efter ett replikskifte mellan herrar Nilsson och Karlin angående inköp
vid auktioner afslutades debatten.
Härefter företogs till behandling frågan om föreningens anhållan om
statsanslag åt de museer, som ej ägas af staten eller ej förut åtnjuta statsanslag.
Ordföranden redogjorde för huru denna fråga tidigare behandlats inom
föreningen,1 samt att man i Strängnäs enats örn att ett år uppskjuta att till
K. M:t ingå med en förnyad anhållan om statsanslag.
1 Fataburen 1909, sid. 186 o. f. och 1910, s. 185 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
