Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTENA I GÖTEBORG 15-18 JUNI 1911. 185
ten af, att vederbörande ingripa för att rädda sådana delar af de gamla
klosterbyggnaderna, som ännu hotas med förstörelse eller omdaning.
Hr Montelius begagnade tillfället att i samband härmed påpeka, hur
man fått kämpa mot fjolårets attentat, då det var fråga om värmeledningar
och dylikt till hospitalet. Det lyckades att afvärja faran i afseende på
nunneklostret. En flygel af munkklostret, som upplåtits för sjukhusändamål, bör
man få afskild, något som står i samband med den nyligen stiftade
Birgittaföreningens närmaste planer på upprättande af ett museum.
Mötets sista föredrag, belyst af skioptikonbilder, hölls af hr Nilsson om
den svenska boden. Han framhöll inledningsvis, att de olika byggnaderna
på en landtgård utvecklat sig ur ett och samma timrade hus. Man byggde
snart särskilda visthusbodar. De hade till en början mycket enkla former,
men efterhand utbildades de mer och mer. Svalar gjordes ibland på gaflarna,
ibland på långsidorna och sedermera uppfördes de i två våningar. Den nedre
användes då som förvaringsrum för matvaror, medan den öfre dels brukades
till förvaring af kläder, dels inreddes som sofrum åt gårdens drängar och
pigor. Däraf benämningarna jungfrubus och svenhus, som stundom förekomma.
Den öfre våningen var också ibland anordnad så, att man där kunde mottaga
resande. Däraf har den uppsvenska benämningen »härbre» uppkommit. Mot
slutet af utvecklingen försågos dessa bodar på sina häll äfven med eldstäder.
Beträffande bodarna kunde man säga, att man hade en enhetlig
byggnadskultur för hela Sverige.
Talaren visade äfven, hurusom handelsbodarna i städerna utvecklat sig
ur dessa landsbygdens visthusbodar. De förra voro i början endast enkla bodar
med lucka i ena långväggen, genom hvilken varorna försåldes. Sådana ses ännu
i en del sydsvenska och mellansvenska städer samt å många marknadsplatser.
Kapten Kellgren inbjöd å Gottlands fornvänners vägnar till sammanträde
i Visby 1912, och denna inbjudan antogs med tacksamhet af inuseimannamötet.
Till lokalbestyrelse utsagos lektor Klintberg som ordförande och kapten
Hell-gren som sekreterare. Med all säkerhet förlägges, som vanligt,
fornminnesföreningens möte till samma plats, ehuru afgörandet formellt hvilar hos styrelsen.
Härmed voro föredrag och öfverläggningar tilländaförda, och ordföranden
sammanfattade intrycken så, att det varit icke blott ett ganska enigt utan
till och med ett treenigt möte samt underströk lämpligheten af att dessa möten
för fornminnesvård och museimannaintressen samt hvart tredje år för
folk-kunskap hållas gemensamt. De gångna dagarna hade svunnit snabbt och
angenämt. Han ville säga ett uppriktigt tack för det sätt, hvarpå deltagarna
blifvit mottagna i staden, och anhöll, att kammarherre Lagerberg ville till
dem, som närmast utöfvat värdskapet, framföra mötesdeltagarnas tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
