Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MINNE FRÄN MINA VANDRINGSÅR 193
Ett minne från mina vandringsår
eller
mor Anna Greta Jonsson oeh hennes visor
af
P. G. Wistrand.
I mina instruktioner såsom Nordiska Museets skaffare på
1870-talet ingick att jämte insamlingen af lösa fornsaker äfven
anteckna folkloristiska minnen och rita af gamla byggnader m. m.
Och detta mötte i allmänhet inga större svårigheter. 1870-talets
Småland var ännu i mångt och mycket en gammaldags bygd.
Järnvägarna voro få, oskiftade byalag funnos ännu kvar här och
hvar och i dem byggnader af ålderdomlig art, ryggåsstugor med
takfönster och forntidsmässig utstyrsel påträffades allmänt i
landets södra och västra delar, folkdräkterna voro ej alldeles
aflagda och af den gamla berättarestammen lefde ännu många.
Härtill kom, att doktor Hazelius gemenligen gaf sina apostlar god tid
för undersökningarna. Grundlig ransakning af bygderna och godt
resultat var hufvudsaken.
På den tiden gjorde vi alltid våra resor till fots, dels i den
vällofliga afsikten att nedpressa resekostnaderna till det minsta
möjliga, dels för att komma i närmare beröring med allmogen. Med
rensel på rygg och staf uti hand gingo vi som gamla tidens
djäknar och gesäller från gård och till gård; äfven de mest aflägsna
torp besöktes. Hazelius själf gjorde sålunda en vandring från Ystad
till Södra Tjust i Småland med, om jag ej missminner mig, 15
kronors handkassa och hade penningar Öfver när han kom fram.
-11012537. Fataburen J911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
