Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 P- G’ WISTRAND.
Befolkningen var alltid gästvänlig och nekade oss hvarken mat
eller husrum. Jag kan icke erinra mig, att jag under de många år
jag vandrat omkring i landsbygden, varit uteliggare mer ett par
gånger, den ena gången en vacker sommarnatt under en jättegran
med till marken nedböjda grenar, den andra i en äng-lada, men båda
gångerna berodde detta på, att jag tagit miste om vägen och ej
hann fram till bys i tid.
Med det mål vi hade för oss, är fördelen af fotvandringarna
lätt insedd. Oafsedt billigheten kom man genom att färdas fram
på så sätt i närmare beröring med bönderna, bodde i deras stugor,
fick se deras hemlif i hvardagslag och lärde sig vinna deras
förtroende, allt nödiga villkor för framgång i vårt arbete. Laddade med
anteckningar från ett ställe lockade vi, då vi kommo till ett annat,
fram nya genom att föredraga dem vi medförde. Hade våra åhörare
själfva intet att meddela, kunde de ej sällan ge anvisning på hvar
gamla sågo- och viskunniga stodo att träffa. På samma sätt med
samlandet af fornsaker. Genom att anordna små utställningar af
det gjorda bytet, hjälpte vi allmogen så att säga på trafven och
trallen och lyckades sålunda få fram en hel del godbitar, som
troligen eljest icke skulle hafva hamnat i Nordiska Museet.
Resultatet blef på alla områden godt, ej minst på det
folk-loristiska, och Hazelius blef ej litet Öfverraskad, då jag 1881
uppvaktade honom med en skörd af inemot 80 signelser,1 som insamlats
inom Smålands gränser. Snart följde en serie folkvisor samt äfven
sagor och sägner.
Det var efter afslutandet af en sådan upptäcktsfärd jag under
sommaren 1880 återkom till mitt hem i Skirö.
Af min mor fick jag nu veta, sedan hon tagit del af mina
anteckningar, att en af hennes väninnor, en äldre bondkvinna inom.
socknen, troligen kunde öka mina samlingar åtminstone med
folkvisor. För att få visshet i saken bjöds gumman hem tiil oss och
stannade kvar ett par tre dagar. Under tiden omtalade jag mina
reseintryck, »drog» mina visor och fann snart, att vår gäst satt inne
Tryckta i Nordiska Museets Meddelanden 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
