Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är hämtad ur Palmskiöldska handskrift-samlingen i Uppsala, där den
föreligger i original form i den eljest nästan uteslutande af afskrifter af
åtskilliga märklige svenske mäns bref bestående volymen n:o 370.[1]
Brefskrifvaren är den bekante svenske diplomaten Johan Paulin
Olivekrans, kring hvars namn på senare tid ett nytt intresse börjat
samla sig, då han med allt större sannolikhet utpekats som författare
till den måhända betydelsefullaste och i hvarje fall den mest bekanta
och omdebatterade af de anonyma skrifterna om Carl XI:s tid,
Anecdotes de Suéde.[2]
Något namn på adressaten finnes ej angifvet, och
man får om denne endast veta, att han varit sekreterare, d. v. s.
antagligen intagit ungefär samma sociala ställning som Olivekrans
själf; möjligen har han hunnit något längre i värdighet och inflytande,
då Olivekrans också titulerar honom gynnare. – Ej heller finnes vid
dateringen själfva årtalet nedskrifvet, men detta kan lätt fastställas
genom uppgifter i själfva brefvet. Olivekrans svärfader var legaten,
sedermera riksrådet Matthias Biörenklou, och i dennes följe befann
sig Olivekrans, då han från kejsarvaldagen i Frankfurt gick som
legat till franska hofvet åren 1659 och 1660. Det var under den
tidigare delen af denna legation färden ställdes till södra Frankrike,
där hofvet då uppehöll sig med anledning af fredsunderhandlingarna
med Spanien; brefvets datum hänför sig alltså till det förra af dessa
år. Vid motsvarande tidpunkt 1660 befann sig legationen i Paris.[3]
Brefvets djärfva etnografiska och etymologiska förklaringar kunde
tänkas göra det till en värdig exponent för det tidehvarf, som bland
sina märkesmän räknade Georg Stiernhielm och Olaus Rudbeck, men
det kan dock sättas ifråga, om dess författare gjort sig räkning på
att i allo bli tagen med samma stränga allvar. Åtminstone af vissa
uttryck förefaller det snarast, som han en väntans stund, innan han
ännu har några diplomatiska meddelanden eller måhända några
intresserande hofskildringar och interiörer att lämna, velat gripa
till pennan för att med sinnrika hypoteser i tidens anda förnöja en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
