- Project Runeberg -  Fataburen / 1911 /
256

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256 LITTERATUR.

Men förf. har äfven gjort bekantskap med andra kulturer, som
undgått de hvitas fördärf. Han har påträffat dessa hos grifternas
invånare, och med ledning af dessa fynd har han påvisat en ända
från Florida ned i Bolivia utbredd kulturströmning, hvilken skiljer
sig från den peruanska inkaskulturen. »Detta är det viktigaste
resultatet af mina forskningar i Sydamerika», säger förf.

När N-s förra bok utkom, anmärktes från något håll mot dess
titel, att den kunde föranleda en föreställning om en äfventyrsbok
för ungdom, något som den ingalunda är. Hvad skall man då säga
om denna senare boks benämning »Indianer och hvita»! Men
huru själf gifven denna titel än är, är dock äfven denna bok långt
ifrån någon »rolighetslektyr». Nej, det är det dystraste allvar i
denna skildring af industrialismens och penningtörstens framfart
där borta i Sydamerikas urskogsområden lika väl som på många
andra håll fjärran och när på vår jord - framför allt dock fjärran
vid civilisationens utkanter. Ty där kan masken mest oblygt läggas
å sido. Hela N-s bok genomandas af förtrytelse och afsky för
allt det fördärf, all den förstörelse, som under kulturens baner
pågår gentemot natur, individer och hela folk, ja folkslag. Ett
vackert undantag finner han i jesuiternas och franciskanernas
missionsverksamhet, men äfven den blir i all sin välmening
omsider fördärf bringande: den förtager själfkänslan. Och i hvarje
fall går den ursprungliga konstfärdigheten och
slöjdskickligheten under för att lämna rum för industrialismens uttryckslösa
fabriksvaror och godtköpskram. Författarens reflektioner äro mången
gång särdeles träffande och skarpslipade. Hvilken bitande ironi
ligger det t. ex. icke i hvad han säger om guarayuindianerna, att
de alldeles sakna den civilisationens driffjäder som ligger i
missnöjet och redan af det skälet äro dömda att gå under. »Indianerna
tycka att de ha det bra, de hvita vilja alltid ha det bättre.»

Boken är lika ypperligt illustrerad som författarens föregående
arbete. N. E. H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:45:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1911/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free