Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 LITTERATUR.
Hvilket värde en sådan skrift måste äga för dem, som af denna
påminnas om de förhållanden, under hvilka de själfva vuxit upp,
är en för väl känd sak för att här behöfva framhållas.
-a-^.
Hjalmar Thuren and William Thalbitzer, The Eskimo Music.
Särtryck ur Meddelelser om Gr0nland XL. Copenhagen 1911.
110 s.. 8:0. Illustrerad.
I bokens första del, som är författad af Hjalmar Thuren, möta
vi mera allmänna redogörelser i skilda kapitel för Östgrönlands,
Smith Soundeskimåns, nordvästra och sydvästra Grönlands melodier.
Östgrönländarnes musik är ej synnerligen primitiv. Dessa
människor ha ej stannat vid danslåtar, utan utvecklat en serie olika
sångtyper, komponerade med teknisk fulländning och visande hän
på en lång artistisk utveckling. Sånger för både solo och kör
förekomma, och i båda spelar refrängen en dominerande roll. I körerna
finner man ofta blott refrängtext, utrop som säja ä hrä» och dylika.
Eskimåmusiken visar alltså i sitt uttryckssätt likhet med annan
primitiv folkmusik. I de allra flesta fall svara de melodiska
perioderna mot textens och refrängens naturliga gruppering. I regel
slutar hvarje grupp med en paus, i hvilket fall fortsättningen
markeras genom en stark inandning efter periodens sista ton. Ofta går
melodins rörelse motsatt mot textens naturliga uttal.
Att exakt återge dessa infödingars musik med vårt vanliga
notsystem vore omöjligt. I den förekomma ofta intervaller, som
ej finnas i vår kromatiska skala, och en nyansering, som dynamiskt
och rytmiskt skiljer sig från allt hvad vi äga beteckning för. Men
i fråga om denna rytm, hvilken synes så inveckJadt oregelbunden,
är intet beroende på tillfälligheter, ty samma accentuation, samma
fina underindelning af melodin återkommer, då perioderna repeteras.
Det är med fonografens tillhjälp man kommit närmare målet att
återge detta. Melodierna göra bruk af ett mycket begränsadt antal
toner, men tack vare den varierande rytmen få de alla en
individuell prägel. Takten är mycket varierande. Så följa takter med
t. ex. f, J, f, f takt omedelbart på hvarandra. Det har därför ansetts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
