Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés lapska trolltrumma. 2. Af Edgar Reuterskiöld och K. B. Wiklund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS LAPPSKA TROLLTRUMMA. 145
med de streck, hvarpå de stå, egentligen betyda »andra lappars
boningsorter, andra lappbyar*. Denna tydning faller ju långt från
den af B. och Pl. gifna, men man måste både här och eljest
ihågkomma, att äfven Bistock trots sin ganska långa verksamhet bland
lapparna är en sekundär källa af mindre värde än den primära
källa, d. v. s. de lappar, som dikterat tydningen af
Meiningen-trummans tecken. Den allmänna anordningen af tecknen på
Linné-trumman och själfva tecknens utseende är dessutom något afvikande
o
från det på de egentliga »Aseletrummorna» vanliga, hvilket också
kan ha bidragit till att sätta hans fabuleringslust i gång eller
rent af drifva honom till gissningar. I sin inledning uppger han
vidare, att det skall finnas tre världar afbildade på spåtrummorna
(nämligen himmelen, jorden och helvetet), men strax därpå nämner
han dessutom »l stor verden», för hvilken han sedan finner plats
vid figurerna 13 och 14 och vid hvars beskrifning han till slut
blandar tillhopa väster och öster (jfr 9 och 12). Allt detta jämte
åtskilligt annat, till hvilket vi snart komma, visar, att man ej
på alla punkter får taga hans uppgifter för alldeles goda. Rätt
ofta torde han ha gissat sig fram, så äfven vid tydningen af l
och 2.
2. På sin teckning har B. uppfattat denna figur som ett kors,
och han tyder den också i öfverensstämmelse härmed. Pl. återger
den på ett annat sätt, hvarigenom det får en viss likhet med det
grekiska Kristusmonogrammet, och han bifogar därför också en
förslagstydning »Jesu Namn», Att Kristusmonogrammet kunnat
tränga ända till lapparna, är väl emellertid otänkbart; snarare
torde n:r 2 återge en lappsk stolpbod, jfr den nyss häfda
bevisföringen.
3. Detta djur med sin långa, platta svans kan ej vara en
björn, såsom Pl. säger, missförstående B:s dialektiska »byrn», utan
är en bäfver. Detta djur förekommer äfven eljes flera gånger på
de hittills tydda trummorna (tydningen af Meiningentrumman i
Trondhjemshandskriften, n:r 29; Friis 2, n:r 37; 4, n:r 24; 7, n:r
36; 9; jfr Wiklund i Le Monde Oriental IV, s. 107). B:s »konster
dyur» har väl afseende på bäfverns konstfärdighet; »banges» torde
10-120411. Fataburen 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
