Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knutsdagen och julfriden. Af Nat. Beckman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUTSDAGEN OCH JULFRIDEN. 183
som jag vid annat arbete påträffade, och då materialet blef något
för stort för att inrymmas i hans uppsats, beslöto vi att skrifva
hvar sin i frågan.
Först bör det då erinras, att Knutsdagens sammanträffande med
julens slut från början är något mer än en tillfällighet. Knut Lavard
hade ju varit inbjuden att fira julgille hos sin farbroder konung
Nils, och det var efter julgillets slut, som man beredde sig tillfälle
att öfvermanna och dräpa honom (den 7 jan. 1131). Att julgillet
räckte lika länge som julfriden är ju icke bevisligt; men det är
sannolikt, att man, så vidt möjligt var, undvek att draga öfver sig
den ökade skuld, som ett dråp under frid enligt den tidens
uppfattning medförde. Det är således rätt antagligt, att på Knut Lavards
tid julfriden var slut med trettondedagen den 6, så att dråpet kom
att inträffa första dagen af den icke fridlysta tiden.1
På dagen 30 år efter Knut Lavard blef en annan man dräpt,
nämligen konung Inge Krokryggs trogne och mäktige vän Gregorius
Dagsson. Om detta dråp ha vi mycket noggranna underrättelser
hos Snorre, hvars källa var de meddelanden, som hans fosterfader
Jon Loptsson vunnit vid sitt besök hos den nye konungen af Norge
ett par år senare. Enligt texten i God. Frisianus (s. 357 hos
Unger) lyder stället så: (Jeir) komu til Fors hinn xiij. dag iola.
Hann var par um nöttina. O/o hafdi par ottusaung affaradag iola
ok var hanum lesit godspiall; pat var laugardagr.2 Den dag, på
hvilken Gregorius sedan föll, kallas sålunda här affaradagr iola,
julens utgångsdag. Den är uppenbarligen dagen efter trettonde,
d. 7 januari, dagen för Knut Lavards fall. Särskildt den angifna
veckodagen ställer detta utom allt tvifvel och visar, att vi måste
förkasta den i andra handskrifter förekommande läsarten »fjortonde
dag jul» i ställets början.
Hur Snorre eller väl snarare de, som berättat händelserna vid
Fors, räknade julens slut, är sålunda alldeles klart. Eget är, att
1 Saxo säger visserligen, att dagen var helig, men detta kan vara inflytande från
senare kyrklig uppfattning.
2 De kommo till Fors trettondedag jul. Han var där öfver natten. Och där höllo
.de ottesång på julens utgångsdag, och evangeliet lästes för honom. Det var en lördag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
