Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 LOUISE HAGBERG.
kade springa längre. Då boskapen sedan släpptes ut på bete skulle
den, troddes det, inte gå längre än till det ställe, där man stannat.
Och ju längre man sprang, desto längre skulle linet bli. En åttiosex
års gammal gumma, »sockenvetrinär» kallad, har dessutom lämnat
den uppgiften, att man i hennes ungdom brukade springa omkring
eldar, från den ena elden till den andra, och skulle detta ha*kallats
att springa för lin. Men det var allt gammalt rabbel, hvars mening
hon aldrig haft reda på.1 En liknande, från professor K. Säve i
Uppsala härrörande uppgift förefinnes hos den framstående tyske
fornforskaren Mannhardt. Enligt denne skulle det nämligen i Dalarna
hafva varit brukligt, att barnen på våren bundit ihop alla ko- och
getskällor de kunde få fatt uti och därvid ropat »långt lain, långt
.lain».2 Något vidare belägg för att man därvid ropat långt lin har
jag dock ej lyckats erhålla. Själfva hopbindandet af skällor vid
springandet genom valborgsmässoeldarna har emellertid i Dalarna
varit mycket vanligt.
Inåt landet i Uppland tyckes seden att »åka långt lin» hafva
upphört mycket förr än i Roslagen. Så upphörde man i Össebygarns
socken därmed redan för en 45-50 år sedan. Vid åkningen där
användes två skogskälkar, som förenades med en planka, och på
hvilken de åkande placerade sig; ibland bundos kälkarna ihop. Under
åkningen ropades:
j Stora rofvor och långt lin,
stekta harar och gödda svin!»
Endast ungdomen deltog i ceremonien, hvilken företogs, sades detr
för att få god skörd och lycka med kreaturen.3 I Frösunda åktes,
enligt hvad ålderstigna personer veta att berätta, med skogskälke
och stång, hvarpå den styrande låg framstupa, och under åkningen
ropades oupphörligen:
»Långt lin och stora rofvor,
och skävet till grannas!»4
1 Meddeladt af arkitekten Martin Olsson, Uppsala.
2 W. Mannhardt anf. arb. S. 543.
3 Meddeladt af folkskoleläraren B. Wiberg, Össebygarn.
4 Meddeladt af folkskolelärare!! Zachseus Carlsson, Frösunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
