Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»STORA ROFVOR OCH LÅNGT LIN.» 143
På öarna i Mälaren såsom Adelsö och Björkö har det äfvenså
varit vanligt att åka långt lin. På Adelsö åktes det ännu på
1880-talet; man åkte där på en skogskälke som styrdes med en lång stång,
och den brantaste backen utvaldes, så att man skulle komma så långt
som möjligt.1 På Björkö var det bruk, att husbondfolket åkte släde,
som de kallade att »åka stora rofvor och långt lin». Senare på kvällen
åkte ungdomen kälke i den backe, där den bästa isgatan fanns, och
när de började att åka ropade de: »Stora rofvor och långt lin!»2
Far man från Adelsön tvärs öfver Prästfjärden, kommer man
till den Södermanland tillhörande Selaön, där det sedan gammalt
o
hetat: »Ak kälkbacke fettisdagen, så får du långt lin.» Dylik åkning
tyckes emellertid i det stora hela hafva på Selaön upphört redan på
1880-talet.3 I Öfverselö socken, där det varit mycket allmänt att
åka stora rofvor och långt lin, förekom åkning likvisst i enstaka
fall ännu för en tjugu år sedan. Vid åkningen utvaldes den
brantaste backen, och under farten utför ropades med full hals: »Stora
rofvor och långt lin!» I gamla tider var det därtill vanligt, att man
åkte vid skenet af stora torrvedsbloss, något hvarom gamla personer
veta att förtälja.4
I den ej långt från Selaön och nordväst om Strängnäs belägna
socknen Fogdö ropades det förr allmänt fettisdagen: »Nu ska’ vi åka
stora rofvor och långt lin!» »Inte i den här tiden har man gjort
det, men det har alltid ropats i forntiden, och det är väl en 40 år
sedan det ropades», berättade på tal härom en åttiotre års gammal
gumma. »Nu blir det långt lin», skreko de. Man åkte därvid kälke
på eftermiddagen, men allra mest på kvällen. Ofta var det månsken,
men i annat fall hade man ibland en liten lampa eller lykta med
sig. Flera kälkar bundos ihop, och de voro de förnämsta, så att på
dem satt det »liksta» folket, sedan åktes det dessutom äfven på andra
kälkar. Och så klädde de ut sig i det roligaste och värsta de kunde
få tag uti, och de utklädda skulle sitta på de sammanbundna
kälkarna. En af dem skulle vara kapten och var utstyrd i långt skägg
1 Meddeladt af vaktmästaren Johan Teller, Stockholm.
2 Meddeladt af Alfred Pettersson, Björkö.
3 Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria, Stockholm 1881. B. I, H. 4, S. 106.
..
4 Meddeladt af folkskoleläraren N. Hallsten, Öfverselö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
