Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvita figurerna mot de mörkare, med finaste ornamentik fylda
mellanfälten. Ännu under 1880-talets midt, då redan åtskilliga
smaklösa nyheter inkommit i Leksands »tupphasklän,» väfvas sådana band
som nr 14 visar. Utom de förut använda »ett skäl» och »två skäl»
är här en nyuppfunnen tredje teknik använd, och figurerna
framträda därigenom än bredare och större; de äro dock präktigt formade,
och bandet visar en stegring ej endast i arbetssätt utan äfven i hög
grad hvad beträffar dekorativ verkan. Det har rent af kommit något
af barockens effektsökeri öfver denna i öfrigt så måttfulla och lugna
ornamentik. 70- och 80-talen visa det högsta inom bandväfnaden.
Utvecklingen har hittills löpt i de rätta spåren. Ornamentiken, som
redan från början haft den mest konstruktivt fasta och klara
byggnad, har endast vunnit i utsmyckning; helt och hållet betingad af
tekniken har den rent organiskt vuxit till en formrikedom, som
erinrar om ett träds fina och utvecklade kvistverk. Inom de trängsta
gränser är fogad en liniekonst, som ohämmad lefver sitt eget
spelande, rika, mångskiftande lif. På ett ojämförligt sätt fyller
ornamentet det för detsamma gifna rummet. Inom vår egen textila
allmogekonst äger denna ornamentik åtskilligt därmed jämförligt;
inom utländsk främst de främre-asiatiska mattväfnadernas.
Klyftan är stor mellan 80- och 90-talets Leksands-band, och
det ligger mycket annat än det enda tio-talet af år mellan typerna
i nr 14 och 15. I sin helhet förflyttas den textila allmogeslöjden
framemot den senare perioden till en afsevärdt lägre nivå. Spetsar,
krussömnader, väfnader och band blifva genomgående underhaltiga
- i färg, i teckning, i material. Nr 15 och 16 visa 90-talets mest
gängse bandtyper. Användandet af grof linnetråd och bandets
väfvande som 37-ändsband hafva tillsammans skapat en bredd, som vida
öfverträffar de föregåendes. Tyska mönsterböcker tyckas hafva
funnit sin väg ut i landsorten, och godtköpselegansen i mönster har
lockat från den rätta vägen. Skulle man möjligen kunna tvifla på,
att ett band kunde bli fulare än nr 15 visar, är nr 16 en gensaga
häremot. Härmed tycks dock det korta skedet af en utveckling i
orätt riktning vara slut. Mellan 1890- och 1910-talets band är åter
ett svalg. Hur fullständigt man åter är inne på rätt väg var förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
