Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LINETS ODLING OCH BEREDNING.
linhässla (ImliceXl). På kvällen, när man slutat skäktningen,
riss-lades bråkagnarna. Det som blef kvar i risslet kallades ; dön» (dsn),
hvilket på riksspråk väl närmast kan återgifvas med affallsblånor.
Donet klubbades sedan för ytterligare bortrensning af agnar,
hvarefter det kardades och spanns. Äfven de agnar, som
gingo igenom risslet, tillvaratogos och användes som
fyllning vid rappning mellan stockarna inomhus, när
man skulle sätta upp tapeter, väggmålningar o. d.
Då man afslutat skäktningen, återstod
häckJin-gen af linhässlorna. Men som man under resten af
hösten var upptagen af tröskningen, fick vidare
bearbetning af linet anstå tills längre fram. Det var i
allmänhet först efter julen, som .häcklingen ägde rum.
Man höll därvid till i fähuset (féisce), och kvinnorna
i gården förrättade oftast arbetet utan främmande
hjälp. Häcklan bestod af ett bräde, som på midten
hade en cirkelformig upphöjning besatt med
järntaggar, fig. 6. Ena ändan af detta bräde höll man
i handen, under det att den andra var fastbunden
vid en bänk eller ett säte. Genom häcklingen skildes
blånorna (to, to) från linet. Om arbetshjälpen räckte
till, fördelades arbetet vanligen på tre personer. Den
första hade då till uppgift att häckla ändarna af
lin-hässlan. Det som frånskildes, kallades tullto (tmlto)
och utgjorde den sämsta sortens blånor. Den andra häcklade längre
inpå hässlorna, och den tredje, som vanligen hade en finare häckla,
sluthäcklade det hela. Den andra sades häckla väfte (vfevtcé) och
den tredje varp (varp). Sedan man afslutat häcklingen, snodde man
ihop det egentliga linet till s. k. lintappar. Tulltoet vek man ihop
till tulltotappar och det öfriga töet till resp. väfttappar och
varptappar.
Den vidare behandlingen af linet och blånorna hör väl närmast
hemma under kapitlet spånad och väfnad. Jag vill här blott nämna
något om deras användning. Det egentliga linet kom naturligen
att begagnas hufvudsakligen i finare väfnader. Hit hörde först och
Fig, 6. Häckla
med årtalet 1729.
Nord. M. 17349.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
