Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
AV. DALGARD.
främst den s. k. läsväfven (en sorts drällväf), hvaraf Djura och
närliggande trakter utbildat synnerligen praktfulla mönster. Häraf
gjorde man sedan hattar (hufvudbonad för gifta kvinnor),
hufvud-och halskläden, dukar, finskjortor, m. m. Linet användes äfvensom
ränning i kjol- och förklädesväf. Det finaste linet tvinnades
dessutom till tråd. Af blånorna fick man, som förut nämnt, tre olika
slag. De finaste användes till ränning och mellansorten som inslag
i blångarnsväfnader (blaggasväf, toväf), den sämsta sorten, det s. k.
tulltoet, däremot Fom ränning i dönväfnader (dönvarp), därvid ofta
blandad med långdön. Affallsblånorna (donet) blefvo äfvenledes af
tre slag. Slarkdönet och långdönet räknades dock ofta som ungefär
likvärdiga. Alla tre slagen användes som inslag i de gröfsta
väfnaderna (dönväf), af hvilka förfärdigades täcken (hvarvid donet dock
blektes och blandades med kalkhår), dönsärkar, garnsäckar m. m.
Sist några ord om linfröets användning. Utom till utsäde
begagnades det i huskurer. Kokadt linfrö lades på svullnader och gafs åt
kreaturen vid vissa sjukdomar, särskildt vid s. k. mångfallssjuka.
Under nödår, då endast hafre fanns till brödföda, blandades afkok på
linfrö i degen, för att brödkakorna vid torkningen ej skulle falla sönder.
Fig. 7. Linet skäktas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
