Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAT OCH DRYCK. 65
Vid höst och skörd hörde det till, att inan skulle ha grönkål,
som kokades på fläskben, hvilka husmodern lagt undan, sedan
spicke-skinkan blifvit förtärd. Man åt kål såväl som soppa ur det
gemensamma fatet, och brukade man icke sällan skämta med hvarandra.
I all synnerhet var detta förhållandet, när man åt grönkål, som
längre än annan mat höll sig varm, dock utan att ryka. En torpare
i Getaberga sade därför en middag under hösten, då mor satt fram
grönkål på bordet och han tagit den första skeden: »Besynnerligt
folk, som icke kan hålla maten varm, tills man hinner hem.» Detta
medförde den påföljd, att de öfriga utan eftertanke togo skeden
full med kål och kastade i halsen, hvarvid de brände sig alldeles
ohyggligt. De som drabbats af missödet blefvo högst förtretade,
medan däremot de öfriga skrattade. Och det var torparspjufverns
mening.
I fråga om höstens och vinterns matordning intog hvitkålen ett
bemärkt rum. Till hvarje gård hörde en kålhage, för hvilket
ändamål den djupaste och bästa jorden inhägnades.
Hvitkålen kokades hufvudsakligen som soppa, åtminstone om
hvardagarna. Endast vid de stora högtiderna och gillena användes
den på annat sätt. Till denna soppa åt man bröd samt fläsk eller
. p
kött. Äfven vanlig köttsoppa begagnades, särskildt under höstarna,
då slakten ägt rum. Sådan kokades äfvenledes på fläsk. I
bägge-dera blandades morötter och potatis samt klimpar, som man knogade
samman af hvetemjöl. Dessa åt man i regel med stor begärlighet.
Af stufning märkte man icke sällan rofvor. Man odlade ännu
sådana framåt 60- och 70-talen, för användning i hushållet. Nu äro
såväl dessa som de s. k. »bondbönorna», hvilka användes för samma
ändamål, slopade. En eller annan gång, särskildt under
skördetiden, stufvade man skärbönor eller »hvita bönor», som man kallade
dem, men annars räknades såväl dessa som de bruna bönorna till
. .
gillesmaten. Äfven stufning af potatis förekom icke sällan. Till
denna såväl som ock till den andra stufningen åt man spicken skinka
eller »spekefläsk», som man på bygdespråket benämnde denna.
Sallader eller dylikt förekom aldrig, knappast vid gillena. .Rödbetan
var den enda, som man längre fram brukade använda.
5-160551. Fataburen 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
