Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 PEHR JOHNSSON.
Af kötträtter voro endast kallops och frikassé i bruk.
Sådana rätter tillagades af såväl oxkött, som sådant af lamm och
kalf. Om stek någon gång förekom, var detta hufvudsakligen vid
gillena.
Antingen nian hade kötträtt, soppa eller stufning till middag,
hade man endast denna rätt. Smör eller ost förekom aldrig på
bordet vid middagen. Under sommartiden använde man understundom
i stället för det vanliga »våttet» filbunkar, som man åt med grädden
på. Sådana voro synnerligen begärliga. För öfrigt förekom sur
mjölk dagligdags på bordet under denna årstid. Men i vanliga fall
skummades den tjocka pelsen af grädde (»flod») af först, innan
»sikaret» sattes på bordet. Sedan kallades den sura mjölken för »syba»
och var äfvenledes denna mycket god, äfven om grädden var borta.
Däremot tyckte man föga om den half sur a (»blåsura») mjölken. Högt
uppe på väggarna i stugan voro hyllor anbringade, där under
sommartiden mjölken sattes för att surna. Att den icke sällan blef
bemängd med damm, kan man lätt förstå. Men därpå tänkte ingen.
Till filbunken eller »sybat» åt man duktigt med bröd. Och så, när
måltiden var slut, gick man ut för att sofva en timmes middag för
att sedan åter påbörja arbetet.
Meraftonen bar man i regel ut till arbetsfolket. Antingen
husmodern, någon af barnen, om sådana funnos, eller också innepigan
hade att göra detta. Gällde det drängarna, då dessa voro sysselsatta
med vårbruket, erhöllo de i regel en smörgås eller en sådan
bestru-ken med flott, samt en ostbit, som dessa utan några våtvaror hade
att fortära. Tjänade man under ett snällt husbondefolk, gycklade
man icke sällan med den förplägnad, som man erhöll. Så var
exempelvis förhållandet med en dräng i Västraby, om hvilken det
berättas, att en dag, då pigan kom ut med meraftonen, höll han upp
ostskifvan framför ögonen, under det han dråpligt nog yttrade: »Det
är märkvärdigt hvad min syn har blifvit besynnerlig. I går kunde
jag icke se smöret på brödet, men i dag kan jag se tvärs igenom
ostskifvan». Understundom medförde man en brödkant åt hästarna.
Voro dessa vana vid detta började de gnägga (»humra») redan då de
sågo meraftonsbudet på afstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
