Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRIMITIVA ELDGÖRNINGSMETODER. 239
maltum i fyrkant och V4 tum tjock; sedan skaffades en stålskifva
cirka 4 decimaltum lång, en tum bred och Y4 tjock; hvilken vi
kallade eldstålet, och så tillverkade vi fnöske af en svamp, som växte
på gamla björk- och alträdstammar och som var så eldfängdt, att
det fattade eld och började kola, om en eldgnista träffade det; sedan
gjorde vi tändstickor, som vi doppade i smält svafvel.
Då vi sedan ville göra eld i spisen, så togo vi en bit fnöske
och lade ofvanpå flintstenen och höllo det tillsammans fast mellan
vänstra handens tumme och pekfinger och gjorde sedan med högra
handen ett häftigt slag nedåt med eldstålet, så att det kom att
gnida mot flintstenens hvassa kant, hvarigenom gnistor uppkommo
och fastnade på fnösket, som fattade eld och började kola; och då
vi sedan satte svafvelsticka n till det kolade fnösket, så fattade
svaflet och stickan eld, och började brinna med full låga, sedan var det
icke svårt att göra så stor brasa man ville.
Sådan eldtändning har Jag flera gånger utfört, men det har
ofta händt, att fnösket varit fuktigt, så att det icke fattat eld, och
då har det icke varit annan råd än att gå till grannarne och låna
eld, antingen glödande kol i en.panna eller också med bloss; svårast
har det varit då man vintertid kommit till någon skvaltekvarn eller
fäbod och inte kunnat få eld, om ingen fanns der förut att låna eld utaf.
Ursäkta en 76 års gammal mans dåliga skrifning.
Farnas, Mora den lista november 1911.
Erik Modig.
Riksdagsmannen Adolf Johansson, Mölltorp, Färjestaden, skrifver:
Det förekom nästan i hvarje bondgård en s. k. »skörask», som stod
på en hylla öfver köksspisen. Den var indelad i tre rum. I det
ena, försedt med särskildt lock, förvarades »sköret», d. v. s. ett stycke
till kol brändt linneväf, i nästa rum låg svafveltråd och
svafvelstickor (träspetor doppade i svafvel), i det tredje rummet i asken
förvarades stål och flinta. Jag minns mycket väl, när min far »stöpte»
svafveltråden, groft linnegarn draget flera slag i smält svafvel.
Stickorna gjordes samtidigt. Vid eldslagningen togs locket af sköret.
Stålbiten hölls med stöd mot asken öfver sköret, med andra handen
slogs .flintan mot stålet, tills någon liten gnista föll ned i sköret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
