Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 SIGURD ERIXON.
bodde på olika sätt vinter och sommar. Särskilda sommarbostäder
kunna spåras i hela Skandinavien, Finland och Ryssland, och
som-marköksinstitutionen är alltjämt en fast företeelse i hela Norrland.
Att detta går tillbaka till förhistorisk tid är säkert, och det har
icke varit begränsadt till Norden. Särskildt klart belyses detta af
förhållandena vid den framgräfda bronsåldersbyn Buch nära Berlin
från omkring l 000 f. Kr. Utanför en del hustomtningar finnes här en
eller ett par härdar, som icke legat inomhus, utan tydligen användts
under den varmare årstiden.1 Inomhus finnes alltid en annan härd,
som användes vid hårdare väderleksförhållanden.
Att våra förfäder sedan stenåldern varit både åkerbrukande och
boskapsskötande kan numera icke betviflas. Ju längre i norr man
bodde, desto svårare blef det emellertid vanligen att bedrifva
åkerbruk. Jakt och fiske samt boskapsskötsel måste därför spela större
roll i dessa trakter. Så har det också förblifvit till långt fram
i tiden. Boskapsskötseln har i norra Sverige dominerat och gör
så delvis ännu. Den största svårigheten var emellertid att finna
foder åt boskapen. Under sommaren förde man kreaturen till
gräs-rika ställen i skogarna eller fjällsluttningarna och uppförde där
bostäder. Det är fäbodarna. Detta förutsätter en icke obetydlig
kreatursuppsättning, större än den man kan nära i omgifningen af
hemmet. Då man emellertid samtidigt skötte jordbruket i hemmet,
är denna existensform icke nomadisk. Lapparna, som af sydligare
folk lärt sig boskapsskötseln, stå däremot närmare de egentliga
nomaderna, emedan de under sommaren helt öfvergifva sina
vintervisten och följa sina renhjordar i fjällen eller bedrifva fiske. Likväl
äga deras vandringar territoriella begränsningar, hvarjämte de
årligen återkomma till sina vintervisten. Man behöfver således icke
se någon absolut kulturgräns mellan lappar och germaner, utan
en gradvis mot norden stegrad nomadkaraktär. Denna beror dels
på årstidsväxlingen, dels på omöjligheten att på ett ställe finna
näring åt boskapen. Båda dessa förutsättningar tilltaga mot norden,
hvadan man måste anse fäbodväsendet icke blott och bart vara en
1 A. Kiekebuch: Die Ausgrabung eines bronzezeitl. Dorfes bei Buch. Praehist.
Zeitschrift. 1910, h. 4, sid. 385.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
