Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄBODSLIF I MEDELPAD. 111
När solen begynnte att gå ned, var det tid att tänka på
hemfärden. Men under mulna dagar, då ingen sol fanns att taga tiden
utaf, hade man ett annat märke som man brukade rätta sig efter.
Tiden togs nämligen då utaf getögonen. Om morgnarna äro
getternas pupiller små, men mot kvällen blifva de stora och långaktiga,
och då var det tid att fara hem med boskapen. Vid sextiden på
kvällen var bopigan vanligen hemma igen och ställde in boskapen i
deras bås och band dem. Därefter tog hon itu med mjölkningen.
Helst borde mjölken silas ännu medan den var varm, emedan
grädden annars stannar i mjölken och lägger sig ofvanpå, och ju flatare
till formen trägen äro dess bättre. De tillverkades alltid utaf
löf-ved, enär grädden säges ligga långt bättre uppå löf- än annat trä
och de af »ålder» (= al) lämna alltid mest med grädde.
Vissa dagar i veckan kärnades det smör och gjordes ost. Ju
färskare grädden eller »flöterna» voro, desto bättre blef smöret, men
ju längre grädden stod dess sämre blef det. Vistades under
kär-ningen någon hemifrån byn på besök uppe i buan, så skulle denne
då ha s. k. flötgås, d. v. s. halfkärnad grädde, som togs när under
kärningen notorna blifvit så tjocka att kärnstafven kunde stå för
sig själf i kärnan. Likaså skulle vid beredning utaf ost de
besökande trakteras med »käsmus» eller osammanpressadt ostämne. Små
bitar gjorda af ostämne kallas »nappost», och när de legat några
dagar, läggas de vid beredning af ost in i ostämnet.
När vid åttatiden på kvällen mjölkningen och andra göromål
voro undangjorda, voro bojäntorna fria, och då var det att gå i lag
med hvarann. Men äfven då följde stickdonen med, händerna voro
ingalunda sysslolösa under det dess ägarinnor pratade eller sjöngo,
och på så sätt fördrefs tiden, till dess de vid tiotiden kröpo till kojs
i sina störs. - Sön- och hvardagar voro alldeles lika utom att när
söndagskvällen kom, då skulle de »ha frid» förstås.
Lördagsnätterna blef emellertid icke mycket sofva utaf, ty
lördagskvällarna kommo vanligen främmande pojkar på besök. Matro
det var ett tittande och väntande då att de skulle komma. Se’n
var man uppe hela natten, ty pojkarna hade fiol och dragspel med
sig, och då blef det naturligtvis dans utaf. Men först skulle de ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
