Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför mest troligt, att Jabmi-aimo-föreställningen utbildats av
lapparna själva. Förklarligt blir då, varför föreställningen är så lite
utvecklad. I allmänhet ha dödsrikesföreställningarna uppkommit i
samband med hopandet av gravarna. Lapparna ha på grund av
sitt nomadliv länge ej haft några allmänna begravningsplatser utan
jordat liken, där det fallit sig lägligast. Det är först då lapparna
börjat bosätta sig eller övergå till kristendomen, som de fått
allmänna begravningsplatser.
Saivo. Enligt en del religionshistoriska forskare hade lapparna
utom de nämnda dödsrikena ännu ett, nämligen Saivo. Beträffande
denna föreställning kan hänvisas till Wiklunds uttömmande och
grundliga undersökning.[1] Endast det viktigaste må här framhävas. En
nordlig motsvarighet till Saivo är Passevare. Saivo äro heliga fjäll
eller sjöar. I dem bo Saivo-Ollmaj, Saivomännen. De äro »Spiritus
Familiares, hwilka kiöpas el. ärfwes, och äro uti wissa fiäll».[2] De
giva »rååd uthi åtskilliga swårigheter».[3] Saivofolket levde ett liv,
som påminde om lapparnas eget. Av Saivodjuren betjänade sig
noiderna. Saivoföreställningen är, som Wiklund påvisat, ett
nordiskt lån. Saivofolket motsvarar fullständigt det norska huldrefolket.
Sägner av samma slag berättas om båda. Något dödsrike kan Saivo
inte vara. Visserligen säges någon enstaka gång, att de, som dö,
komma till Saivo.[4] Men sådana föreställningar äro tydligen av sent
datum. Drag, som egentligen tillkomma gengångare, överflyttas lätt
på andra övernaturliga väsen.
Undersökningen av lapparnas tankar om de döda ger vid handen,
att de mera utvecklade dödsrikesföreställningarna äro lån från
nordgermanerna. Detta är ej ägnat att förvåna. Förutsättningen
för uppkomsten av föreställningen om ett dödsrike har hos många
folk varit hopandet av gravarna. Och även där föreställningen om
ett alla omfattande dödsrike uppstått, brukar tanken, att den döde
bor i graven, fortleva med utomordentlig seghet. Även hos de
kulturellt mycket högre stående nordgermanerna var föreställningen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
